Vardag

En sorgens dag

Egentligen skulle jag ha undervisat i Borås idag, men igår när jag och Mattias var ute och gick en långpromenad med Jane i det fina vädret ringde det plötsligt på min mobil. Jag fiskade upp mobilen och undrade just vem det kunde vara. På skärmen stod Mattias mammas namn i stor stil. Jag undrade just vad hon ville, antagligen prata julklappar, men något sa att det kanske var något annat.

Man märkte fort att det var något viktigt, hon inledde inte alls samtalet som hon brukar. Hon undrade om jag var hemma med Mattias, för han kommer nog behöva mig nu. Jag sneglade på Mattias medan hon berättade, och jag såg på honom att jag redan märkt att det var något. En nära anhörig hade gått bort.

Så dagen har inte alls blivit som den var tänkt. Egentligen skulle jag just nu stått och undervisat i Borås, men jag fick avboka det så snart Mattias och jag kommit hem. Han ville förstås åka hem.

Det är så märkligt. Vi pratade på våra nära och kära, och om hur kort tid man kanske har kvar utan att veta om det, senast förra helgen bara. Jag har alltid sagt “åk och hälsa på nu medan du kan”, eftersom jag vet hur tomt det blir efteråt. Jag förlorade alla mina mor- och farföräldrar väldigt snabbt inpå varandra, och det är så mycket jag önskar att jag frågat dem. Det är så mycket som förblev osagt, och jag ångrar det så otroligt mycket. Allt det man pratade om ångrar man ju aldrig, bara det man aldrig sa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *