Vardag

Bus i snön

Idag passade jag på att gå direkt ut till stallet efter jobbet för att leka lite ute i en av sommarhagarna med min kära Gaia! Hon var bokstavligen en liten bomb som bara ville leka av sig all energi hon samlat på sig nu när vi inte kunnat träna ordentligt… paddocken är liksom stenhård och blankpolerad av vinden. Men nu när jag hann hem innan mörkret blev det äntligen bus ute!

Stundvis kändes det som jag inte hade en aning om vad jag höll på med, men det är bara att låta Gaia leda vägen då. Den brukar dock gå upp för branta backar och annat spännande då, haha! Hon har blivit en liten terräng-häst som bara vill galoppera upp för backar hela tiiiden. Så när vi samlade innan kullarna så fick vi plötsligt något riktigt fint här och där!

Min magiska lilla svartskimmel. Tyvärr åkte sadeln fram mellan allt skuttande, jag behöver nämligen ställa om den. Hon har tappat över ryggen som ni vet, och är inte tillbaka med all styrka där ännu. Men det ska nog komma framöver när vi kommer igång. Om bara tjälen kan visa lite mer barmhärtighet mot oss. 🙂 Men hon är guda-snygger även när hon är ur form, hihi. Tänk när vi kommer igång och kan rida regelbundet igen, yummy!

Jag har haft Gaia ett tag nu, men jag har fortfarande svårt att ta in hur magiskt det är att ha en hel häst. En häst som inte behöver rehabiliteras, utan bara blommar ut mer och mer. En häst som inte har svårt för sig, och en häst som har det där naturligt. Jag får nypa mig i armen. Låt det aldrig sluta!

6 Comments

  • Bettinas islandshäst

    Trivsam blogg du har! Å, så ljuvligt det låter att ha en häst som inte behöver rehabiliteras eller som man måste vara extra rädd om. Min Juppe har varit svårt skadad och har en rörelsestörning, min störning sitter nog mest i mitt huvud (skojar lite) – har svårt att förstå att Juppe är så stark som han kan bli och att jag inte måste vara superförsiktig med honom.

  • Theresa

    Visst är det en underbar känsla? Först nu man förstår hur mycket man kämpat innan <3 men tänk så mycket vi lärt oss. Är allt lite overkligt just nu! Låt det fortsätta!

  • Lovisa

    Jag känner igen den där känslan med att ha en “hel” häst. Så är det med Cadon. Visst har han sina skavanker och sådant, men ingen som kräver rehabilitering, speciellt anpassad träning, kost och han har dessutom alltid ett gott humör även om han sätts inför svåra utmaningar eller dylikt.
    PS: Superfina är ni, återigen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *