Vardag

Pjago under ryttare

När Iago kom hit till Sverige var han rädd, osäker och nervös. Inte alls den lugna, coola och stabila pojk jag numer bokstavligen kan kravla mig upp på. Det var svårt att se då, hur han skulle stå blixtstilla medan matte kravlade runt på ryggen… mindre vigt. Men här är vi. Visst finns det lite nerv där inombords, men det är långt ifrån en energi som skjuts upp i ryttaren. När han blåser upp sig över något blir man aldrig rädd, inte ens när man bokstavligen vet att man inte har något tillförlitligt stopp ännu. Vissa dagar stannar han för sitsen, andra dagar behöver vi påminna oss om vad det betyder, det där “hooow”. Efter att han vågade trava lite under matte vill han baraaa trava, så igår backade vi ett par steg.

Ni som rider för mig vet hur förtjust jag är i 8-volter. Love it. För att rida bra åttor behöver vi kommunikation, avslappning, liksidighet och koncentration. Vi behöver alla pusselbitar för att få det att flyta mjukt och fint i alla gångarter, samtidigt som det mjukar upp hästen på ett väldigt trevligt sätt utan att varken du eller hästen tänker så mycket på det. Jag bokstavligen ÄLSKAR övningar som är enkla, men som i sin rena enkelhet kan göra underverk med saker som annars skulle bli svårt. Att rida en åtta är mycket enklare än att växla mellan sluta till förvänd etc. Men vet vi vad vi vill kan vi åstadkomma ungefär samma saker om vi vet vad vi letar efter.

Så, där satt jag igår och försökte rida en åtta på min “lilla” unghäst. Det… blev inte snyggt. Men han började förstå min sits helt utan någon större press. Han tänkte inte på att han började lyssna på lite mer komplicerade hjälper. Men man ska inte vänta med sådant, det är inget man vinner på att vänta med. Unghästen får likaväl lära sig mer avancerade hjälper (så som att skillnad på trycket från din skänkel betyder olika beroende på vikt och muskelgrupp, samt riktning). Annars måste vi bara lära om senare.

Mattes vänstersida är dock inte vad den borde, så mycket kan vi komma överens om. Höger varv som är Iagos svårare är hur fint som helst, men i hans enklare varv är inte lika enkelt för honom att läsa matte. Men det blir bättre ju mer jag är igång och rider (sedan försvinner det tyvärr lika fort), så jag mådde hiskeligt bra av att sitta upp på Castalio här om kvällen! Jag önskar jag kunde få träna galopp och samling varje dag ett tag, så jag kunde få tillbaka tekniken. Att bara göra plankan hemma hjälper bara bålstyrkan, inte teknik och smidighet. Men, men! Det kommer. Bara man är medveten om det kan man göra det bästa av det hela.

Åter till Iago, bara titt’ på’n!

Mattes fina pöjk!

One Comment

  • Matilda Svensson

    Så duktiga och fina ni är tillsammans <3
    Undrar om du skulle vilja skriva ett inlägg och förklara lite mer om olika sitshjälper, hur du använder din sits tex start och stopp, byte av gångart, skänkelns olika betydelse etc.
    Hade varit superintressant att läsa!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *