Vardag

Lära sig framåt-nedåt

Som ni vet är Gaia en liten svan, något som kommer från bakkärran. Nu när saker och ting börjar falla på plats har allting sakta blivit mycket bättre. Hennes trav är lika fin som Iagos, och hon tar för sig långt mer. Äntligen känner jag igen steget på henne! Hennes korta steg är ju inte naturligt, utan något hon själv skapat för att avlasta. Att se hennes verkliga talang komma fram är så underbart att se. Det känns verkligen som att hon börjat må bra igen! Både fysiskt, och själsligt.

I förrgår började vi träna lite lätt för första gången sedan svullnaden vänster bak. Jag har inga planer på att rida ännu på ett tag (en vecka eller en månad, jag vet inte, det får vi se), men efter att hon hade fått bralla av sig (vilket tog en stund…), så började jag lära henne något nytt: framåt-nedåt på kommando.

Hon lärde sig fort att länga och sänka huvudet, och jag valde aktivt att berömma oavsett hur djupt. Redan dagen efter kunde hon göra det löst, och lika fint var det idag. Hon var så otroligt duktig!

Att jag lär in det här på kommando är för att hon gärna spänner underhalsen och sänker ryggen, och nu ska vi bryta det mönstret. Helt. Det är därför jag inte ska sitta upp innan magkänslan känns helt rätt. Visst var jag sugen idag, för hon var så otroligt fin och fantastisk i både kropp och själ, men nej. Vi har minst lika trevligt från marken.

Idag har vi dessutom varit iväg och köpt…… HINDER! Så nu kan vi leka med upphöjda bommar också! Det kommer bli perfekt i hennes uppbyggnad och igångsättning! Jag var otroligt sugen att köra bommar även idag, men än så länge är det nog med att bara sträcka på sig. Men oj så skönt hon tycker det är. Dessutom är det ju lugnande för hästar att sänka sitt huvud, så överlag blir det en härlig upplevelse. Streching och avslappning på en och samma gång!

Jag har en längre tid försökt att få henne att hitta det här själv, men det verkar som att det var värt en liten spark i baken. 😉 Ibland måste matte vara tydligare och inte ta saker som något självklart! Gaia är bara 5 år, inget är självklart för henne ju.

 

Som sagt, vad vore väl ett träningspass utan bus?!

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *