Vardag

En resumé

Femte juni, det var senast jag skrev. Jag förstod knappt att det var så länge sedan själv. Nu är det 15 augusti, alltså 2 månader och 10 dagar sedan jag skrev på min blogg sist.

Det har hänt en hel del sedan dess, och det är ju förstås (bland annat) därför jag inte skrivit något. Jag har inte hunnit, inte orkat, inte haft någon inspiration. Men hänt saker, det har det allt gjort. Fast mest har jag jobbat, och det har varit helt fantastiskt. Jag har glatt gått upp om mornarna för att åka till mitt jobb på Läckö Slott. Det har varit helt fantastiskt, och vi har varit så sjukt underbart team som jobbat tillsammans. Det tror jag även besökarna märkt, för de har alltid kommit med så härlig respons.

Första veckan i juli åkte jag och Mattias till Italien en vecka på semester. Vi bodde hos Noirs uppfödare och hade en helt fantastisk vecka rakt igenom! Vi blev hembjudna till olika uppfödare, bland annat Iagos, och så hann vi se en hel drös med vackra, häftiga städer.

Inför resan införskaffade vi oss en riktigt fin kamera, och jag är så himla nöjd med den! Jag behöver bara komplettera den med ett annat objektiv också, för att få den helt anpassad efter mitt eget behov.

Alltså hade jag inte varit så hemmakär så hade jag flyttat ner, direkt! Jag älskar verkligen Puglia så det gör ont! Dessutom fick jag äntligen visa Mattias staden Locorotondo, som jag förälskade mig i när jag besökte området för första gången. Och ja, han blev lika förtjust han!

Efter resan hann jag knappt träna hästarna, och tiden jag hade över fick gå helhjärtat till paniken och ångesten kring mat till hästarna. Till sist, fick vi ihop allt. Men jag är fortfarande orolig för en hur våren kommer se ut nästa år. Tänk om den blir sen? Vad händer då? Ja, det är nog frågor vi alla oroar oss för.

Så, jag har nästan inte ridit alls nu under 2 månader, och när betet vart helt slut här fick jag tag i nästa problem… till en början skördade vi vass och fodrade dem med… fram tills jag kunde köra dem till min svärmor, som fixade fint bete till dem. Och så har det varit sedan slutet av juli. Jag har mina hästar en timme bort, i Tibro. De har det hur bra som helst, men det är fortfarande blandade känslor att ha dem borta. Skönt, men lite jobbigt.

Därefter har det blivit en hel del personliga händelser jag inte riktigt räknat med här i livet. Det i sig har ställt mig inför nya frågor och beslut i höst.

 Min lilla Iago en sen kväll i värmen när jag trotsade all trötthet och red. <3

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *