Vardag

Som vår drottning en gång sa…

Den 26 augusti gjorde jag min sista dag på sagoslottet. Det kändes vemodigt och tungt, och jag saknat läckö på många sätt sedan jag gick ut ur de enorma, pansarbeklädda portarna som ska skydda slottet från inkräktare.

Att få jobbat på ett slott har varit precis som det låter, helt fantastiskt. Jag har haft fantastiska kollegor och miljön har varit lika häftig. Det har såklart varit mer än en dans på rosor, men övervägande så har jag njutit till fullo.

Med jobbet här på Läckö har jag även fått chans att knyta ann mer till bygden, och jag har börjat rota mig mer i Lidköping. Jag trivs bra här, och jag har sällan känt mig så hemma någonstans. Mina kollegor har varit av samma skrot och korn, och jag har fått känna mig som en viktig del i pusslet.

Direkt efter Läckö hoppade jag från det ena de la Garide-kopplade till det andra. Den 27e augusti började jag helt och hållet på gymnasiet här i Lidköping: de la Garidegymnasiet.

Innan jobbade jag på ett högstadie, men från och med blir det gymnasium eftersom jag vill pröva mig fram kring vad Jag vill göra. För ärligt talat, jag har svårt att veta vad jag vill jobba med, men jag återkommer ständigt till att jobba mot andra människor.

Kanske blir jag lärare i slutändan, eller så blir jag något annat. Det ger sig. Just nu vill jag bara leva och hitta min väg. Vart den leder vet jag inte, men det är därför det är härligt att leva.

Som Drottning Kristina så vacker sade:

 

“Den som går sin egen väg genom livet behöver ingen karta”

 

Sébastien_Bourdon-Christina_of_Sweden_1653

Kristina till häst ↑

Jag tror jag skulle kunna vara historielärare och trivas bra med det, länge. För jag tycker det är roligt att förmedla historisk kunskap och skapa förståelse om såväl nutid som dåtid. Jag tycker det är roligt med perspektiv, och jag inser med åldern att historia är långt mer viktigt än vad jag förstod i skolan.

Problemet är bara att det inte helt hjälper att vara grym på historia. Historielärare i gymnasiet är inget bristyrke. Så orkar jag börja plugga igen (hur mycket jag än älskar plugget är det stressigt ekonomiskt när man har häst, ni vet…), till den osäkerheten? Det vet jag inte helt. Så, jag avvaktar. Jag tycker det är roligt att jobba som mentor och coach också, vilket är den roll jag har just nu.

Just nu vill jag inte fokusera så mycket på karriär, jag vill fokusera på att hitta glädje och inspiration till hästarna. Det senaste åren har den varit så slackande. Den vill jag hitta först, och jag vill köpa gård. Sedan, därefter, lär jag vara mogen nog i mitt tänkande kring vad “jag vill bli när jag blir stor”.

IMG_20180820_180615.jpg

Men Läckö Slott ser jag fram emot att jobba igen på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *