• Vardag

    Andra skritten i paddocken

    Kolla vilken fin grimma jag sytt åt Iago! Visst är han galet snygg i congac/ljusbrunt läder med mässing-bling?! En annan blir ju alldeles varm inombords över hur fin han är! Och han blev så otroligt stolt när han fick prova sin nya grimma imorse. Man verkligen märkte att han uppskattade det! Antagligen kände han i min blick att han var fin, för han som annars inte är supergosig på morgonfodringen stod mer än gärna och blev ompysslad. Det är väl kanske det bästa när man är ledig, man behöver inte skynda sig alls! Det gjorde inget att jag stod där och redde ut hans man med bara fingrarna. Slinga för slinga. Det är skitsamma, för jag är ledig. Jag har all tid i världen att lägga på mina älskade!

    På eftermiddagen (efter en låååång frukost i soffan och bus med bäbisarna) skrittade jag Iago i paddocken för andra gången. Precis som förra gången började vi med att Erika ledde oss runt lite först. Sedan släppte hon oss och vi fick styra själva. Han är otroligt duktig och känns helt mentalt lugn och med. Såpass att han faktiskt provade att snurra runt lite då och då bara föööör att. Men när jag bara skärpte mig och började visa TYDLIGT med min sits flöt det på som ingenting. Så ärligt talat tror jag mest att det var mig det berodde på. Min högersits är mycket mer dominant, så han böjde ständigt åt höger och ville vända dit. Inte så märkligt när hela min sits ber om det. Men han är mycket bredare att sitta på än Gaia, och jag är inte van vid det! Efter bara några minuter krampade min vänstra sida i protest mot att jag försökte räta upp min sits. MEN! Efteråt kände jag hur en muskel jag haft problem med länge (över två år, om inte mer) kändes stretchad. Jag som försökt och försökt stretcha, men helt utan resultat. Men 10 minuter på Iagos rygg gjorde visst susen!

    Längtar redan efter nästa ridpass med min svarta dröm!

  • Vardag

    Söta lilla Noir på språng

    Idag har jag varit ledig och då passade vi på att fota Noir och hennes hagkompis Mariette (som också är till salu). Gaia var helt förstörd att hon inte fick vara med och busa i gräshagen bredvid, men man kan ju inte alltid få stå i centrum. Egentligen var planen att rida Gaia idag, men hon fick vila ännu en dag eftersom det är galet isigt från hagen ner till paddocken. Killarna kan man gå en annan väg med, men framför Gaias hage är det verkligen blank-is halva vägen ner till paddocken. Usch.

    Små-flickorna hade i alla fall en väldigt mysig dag! Söta Noir förstod inte grejen först, men sedan busade hon också loss med Mariette. Det var nog härligt att få springa i en helt plan hage nu efter att ha gått i en kuperad en, hehe. Men hon förstod inte varför jag stod där och viftade för att Erika skulle fota. Hon ville komma fram och gosa istället. Hon är verkligen en liten gose-räka.

    Det känns avlägset att den vacker dam gömmer sig under all föl-päls, men hon kommer verkligen bli läcker som vuxen! Så härliga gångarter och sååå fin attityd! Man blir liksom bara glad och varm inombords av att umgås med henne. Hon har en så fin själ. <3

  • Vardag

    Räkan

    Det dröjde bara några dagar innan Noir fick smeknamnet Räkan eller Räkis. Och ja, det passar ändå på något gulligt sätt. Hon är en söt liten räka.

    Jag förväntade mig att vi skulle behöva jobba lite tillsammans först, men allt bara flyter på. Hon är inne själv utan att bry sig, även om de andra ropar, hon lyfter hovar och varje dag kommer hon fram och vill gosa.

    Nu kan jag gå ut i hagen och bara lyfta hovarna helt sonika. Inget konstigt med det enligt Räkan.

    När isen är borta ska vi gå ner till paddocken och filma lite till hennes försäljningsvideo.

  • Vardag

    Men vem är detta?

    Tack alla för era så himla fina kommentarer! Det värmer verkligen ända in i märgen på mig, och så otroligt roligt att få höra era berättelser! Jag är så glad över er som får känna samma känsla: bara en hel häst att utvecklas tillsammans med, sådär fysiskt som emotionellt.

    Men Gaia är ju inte den enda hela, fenomenala hästen jag har nu mer. Min björn Iago (alltså seriöst, hur fluffig kan man vara?!) är också hur duktig som helst! Efter att ha blivit ledda runt inomhus var det dags nu att göra entré ute i paddocken nu, och gissa vem som var bäst i världen? Han är så himla cool med att ha en människa på ryggen. Man skulle kunna tro att han smygtränat massor med någon liten gårdstomte, för han är verkligen så sjukt avslappnad och obrydd. Han tar skänkeln bra, även om jag får vara väldigt tydlig. Men är jag bara väääldigt tydlig i min sits flyter det på fint.

    Det kommer bli så kul att sätta igång min fina pojk i år. Det här året hoppas jag han ska få chans att blomma ut till en ståtlig och underbar ridhäst!

  • Vardag

    Bus i snön

    Idag passade jag på att gå direkt ut till stallet efter jobbet för att leka lite ute i en av sommarhagarna med min kära Gaia! Hon var bokstavligen en liten bomb som bara ville leka av sig all energi hon samlat på sig nu när vi inte kunnat träna ordentligt… paddocken är liksom stenhård och blankpolerad av vinden. Men nu när jag hann hem innan mörkret blev det äntligen bus ute!

    Stundvis kändes det som jag inte hade en aning om vad jag höll på med, men det är bara att låta Gaia leda vägen då. Den brukar dock gå upp för branta backar och annat spännande då, haha! Hon har blivit en liten terräng-häst som bara vill galoppera upp för backar hela tiiiden. Så när vi samlade innan kullarna så fick vi plötsligt något riktigt fint här och där!

    Min magiska lilla svartskimmel. Tyvärr åkte sadeln fram mellan allt skuttande, jag behöver nämligen ställa om den. Hon har tappat över ryggen som ni vet, och är inte tillbaka med all styrka där ännu. Men det ska nog komma framöver när vi kommer igång. Om bara tjälen kan visa lite mer barmhärtighet mot oss. 🙂 Men hon är guda-snygger även när hon är ur form, hihi. Tänk när vi kommer igång och kan rida regelbundet igen, yummy!

    Jag har haft Gaia ett tag nu, men jag har fortfarande svårt att ta in hur magiskt det är att ha en hel häst. En häst som inte behöver rehabiliteras, utan bara blommar ut mer och mer. En häst som inte har svårt för sig, och en häst som har det där naturligt. Jag får nypa mig i armen. Låt det aldrig sluta!

  • Vardag

    New in!

    För ungefär en månad sedan, om inte mer… så beställde jag en ny hjälm. Någon gång där efter black friday, så det var ett tag sedan. Men eftersom jag promt ska ha en brun hjälm så är det ju bara att bita i det sura äpplet och vänta på leverans. Men igår kom den äntligen! Och jag är riktigt nöjd faktiskt. Jag har inte hunnit provrida den ännu, men jag antar att det kommer vara som min gamla Charles Owen, men med mycket bättre ventilation! Annars blir jag besviken.

    Men snygg är den! Brunt läder och gult bakom det ihåliga nät-tyget för ventilationen. Det kommer bli en snygg detalj till Gaias bruna utrustning med mässing-detaljer. Men det var inte bara en ny hjälm som kom i ett paket aviserat till mig. Jag hämtade även ut ett paket med en hel del nytt läder och punsar! Idas utrustning passar Gaia till viss del, men en viss Iago har ju ett riktigt murgese-huvud kan man ju säga. Big head deluxe! Nu är jag glad att jag lärde mig sy i läder, och ännu gladare över alla bra knep träns-mästar-Norah har lärt mig! Iago har verkligen inget huvud med standard-mått. Inte Gaia heller för den delen, men Iago är ju än större, haha. Så nu blir det att göra nya träns.

    Så upp till bevis nu då, Charles Owen! Jag hoppas verkligen investeringen är värd, så min stackars lilla hjärncell får förbli intakt.

  • Vardag

    Bästa ridpasset någonsin?!

    Idag har jag haft tre fantastiskt duktiga murgeser i stallet! Iago har haft matte på ryggen och vi har kunnat rida i stort sett helt själva tillsammans för första gången! Han förstår skänkeln väldigt bra naturligt, utan att tänka, och detsamma gäller det trängande tygeltaget. Eftersom han förstår spöhjälperna och är van vid trängande tygel även från marken så antar jag att det bara varit väldigt logiskt för pojken.

    Efter det red jag Gaia i paddocken medan Erika red Castalio, och båda två var så sjuuuukt duktiga! Både jag och Erika fick nog våra bästa pass någonsin med våra fina hästar! Gaia var bara en dröm och svävade runt i en trav jag aldrig innan fått uppleva med henne! Sedan bjöd hon på allt möjligt vackert, och vi fick till den finaste förvända galoppen jag någonsin ridit, någonsin. Jag visste inte att en förvänd galopp kunde kännas så fin ens, haha. Det var jag som satt lite fel och slarvade i fattningen, och ja, då gjorde Gaia det mest logiska och fattade den galopp som sitsen sa, inte skänkeln. 😉

    För första gången på väldigt länga fick jag chansen att bara få njuta av att sväva runt i en vacker och stark trav. Stunderna med Ida hann aldrig bli så många, men när jag och Gaia dansade kände jag mig så lycklig! Jag är hemma. Jag och Gaia hör ihop, och vi kan göra vad som helst tillsammans. ♥

    Nu på kvällen fick även Noir lyfta lite hovar som vanligt, och hon står snällt still i gången medan jag lyfter. Hon är en så modig liten tjej! Och det märks att hon trivs bra med sina nya vänner och känner sig trygg med dem. Bättre välkomnande hade hon nog inte kunnat få. Det känns verkligen fantastiskt att hon får en så trygg och bra grund, men Ida hade rätt: Gaia kommer axla hennes roll alldeles perfekt. Ida har alltid rätt, så jag vet inte ens varför jag tvivlade. Det var ju Ida som lärde henne alltihop, och nu kommer Gaia föra vidare hennes arv. ♥

     

    Foto: Maria Hallbeck – mariahallbeck.se

     

     

  • Vardag

    Mitt stora yrväder

    Efter senaste ridturen vet vi följande om Gaia:

    – Iago är sjukt snygg, men gud så läskig/spännande när han busar i hagen!
    – Levade under matte går jättebra när man inte får springa
    – Bocka kan man också göra, matte får ju hålla i sig för tusan!
    – Om man nu inte får springa runt hur som helst får man väl blåsa upp sig i passage då

    Som ni förstår har vårkänslorna nått mina “små” murgeser, haha. Jag är förvånad att jag faktiskt satt kvar utan att ha någon sadel, utan självklart hade jag valt barbackapadden som variation. Jag hade tänkt träna framåtbjudning och börja tänka sidvärtes, men hela passet fick istället bestå av att Gaia skulle SKRITTA och inte varken stegra eller sparka bakut, haha. Men ouf vilken högrest häst jag fick, och vilken styrka hon faktiskt har! Hon gick nog lite bet där, för nu vet allt matte vilken nivå vi egentligen kan prestera. 😉

    Gaia är otroligt fölsugen och brunstig just nu, så ridpassen är verkligen med olika hästar nästan varje gång för tillfället. Men överlag är hon väldigt fin och härligt, även när hon freakade ur ordentligt här om dagen när Iago bestämde sig för att busa järnet i hagen bredvid paddocken. 🙂 Jag är så imponerad över att hon kan gå från att försöka slita sig i extrema vårkänslor, till att kunna skritta med matte i arbete för hand. Det är verkligen imponerande!

    Matte är allt lite stolt, även om jag trodde jag skulle få min första flygtur där ett tag. 😉

  • Vardag

    Välkommen lilla Noir!

    Det tog knappt 2 sekunder för Gaia att adoptera den här lilla sötnosen när de äntligen fick träffas…, och Noir kunde knappast varit modigare när hon lite osäkert följde med in till flocken. 🦄

    Noir Désir är ett litet ettårigt sto efter den italienska murgesehingsten Aiace. Hon beräknas bli ungefär 165-167 cm i mankhöjd och är därmed en lite större murgese, och av linjen Granduca da Martina (samma som Gaia och Iago). Fina gångarter och en söt och go personlighet! Modig, snäll och mysig med riktiga rådjursögon. Lugn, men absolut inte mesig, utan har murgesen härliga integritet.

    Noir kommer stå här och gå i flock fram tills att hon hittar sin framtida ägare!

    Till salu!
    Kontakta mig för mer information och prisbild.

  • Vardag

    Vecka fyra tvåtusenarton

    Jag är inte en särskilt konsumerande människa som ni vet. Jag tänker liksom 50 gånger innan jag köper något och ifrågasätter kanske lite väl mycket huruvida jag verkligen behöver något. Och ifall jag kan göra det mer resurssnålt på egen häst, haha. En liten miljövän och plånbokens bästa vän kanske man kan säga? Men som ni förstår mår jag verkligen inget vidare just nu. Jag har en hel del ångest, och från och till känns saker och ting väldigt tungt. Det är inte sorgligt och jobbigt hela tiden, men ibland, när verkligheten (som känns så fruktansvärt surrealistisk) kommer ikapp mig. Men generellt måste jag säga att jag ändå mår bra. Jag tar det bra. Mycket för att jag vet att Ida och jag var överens, och vi hann att säga farväl. Det är svårt att sätta ord på det hela, men vi var så redo man kan bli på något sådant här.

    Men, jag behöver ändå saker jag kan distrahera mig med i mycket högre utsträckning än innan med nu. Jag behöver göra saker helt enkelt, så jag Ttröstshoppade en ritplatta. Jag har velat ha en sedan jag var tonåring, så det var kanske legitimt, men ändå. Fast jag anade inte hur jäkla svårt det skulle vara att rita på en platta och titta rakt fram på en skärm, haha. Nåväl, något fick jag till nu på kvällen efter att jag och Erika skrittat ut en 40 min i snålblåst och regn såhär i mörkret. Måste ändå klappa oss båda på axeln för att vi faktiskt gjorde det och inte föll tillbaka på bekvämligheten att bara invänta morgondagens väder. Både Gaia och Castalio behöver komma igång nu, och vi med.

    Alla hästarna fick komma in lite tidigare idag, och för en gångs skull var de väldigt nöjda med det. Ingen klagade på att få slippa regn och blåst i utbyte mot härligt hö, nyfyllda vattenhinkar och lite kraftfoder. Iago fick dock vila idag. Jag har inte skrivit något, men han har varit helt fantastisk de två senaste dagarna. Lilla pjagstern! Och gissa vad, han bar sin matte i skritt för första gången igår! För första gången kände han sig verkligen bekväm att börja skritta iväg med sin last på ryggen, och åh så fint det var. Det behövde verkligen min själ, och min lilla kotte kändes väldigt nöjd med sig själv efteråt. Han är så duttig!

    Det här inlägget känns som en ända lång och lite rörig sammanfattning av några dagar, men så får det väl bli när man vill berätta – men inte gjort det i realtid. Och med det sagt tänkte jag visa vad jag hittills åstadkommit med min ritplatta. Jag är långt ifrån bekväm med den ännu, men för att vara tredje försöket är jag nöjd ändå. 🙂 Jag har ett “litet” konkret mål med att börja rita digitalt, och det är nämligen att framöver kunna börja jobba med lite animation. Det verkar spännande!

    I övrigt tröstshoppade jag även läder för ett träns också… vill ha ett lika fint som det bettlösa till Gaia jag gjorde… Vi har ju börjat rida en hel del med bett nu. 🙂