• Vardag

    Måste nypa mig i armen

    I fredags var Carro här, min fina, bästa Carro. Vi åt trerätters ute och pratade tonvis med smörja. Hon lånade även min transport, eftersom hon snart ska ut på äventyr som heter duga. Om ni följer henne på insta vet ni kanske redan att hon ska få tillökning i sin familj, hehe. Egentligen skulle jag med, men dessvärre flyttades det från helg till vardag, och då jobbar jag. Men jag vet ju vem som ska åka och besöka Dalsland snart. Självklart med kameran i högsta hugg! 😉

    Lördag morgon åkte jag och Mattias till Tibro, han för att hjälpa till med cross-sm (som de i övrigt vann! Duktigt!) och jag för att rida. Men på förmiddagen var jag ute med vår samojed Jane, och efter en hel sommar med bad-träning (hon har varit rädd för vatten innan) så hände det! Hon sprang ut i bäcken och badade, SJÄLV!

    IMG_20180901_144325.jpgDet kändes som det aldrig skulle hända, men det gjorde det! Nu har hon även börjat jaga lite bubblor i vattnet, den lilla sötnosen! Jag blev så glad så jag höll på att börja gråta, haha!

    På eftermiddagen red jag med ut med Gaia, och hon börjar också bli duktig med vatten nu. Hon vågar fortfarande inte gå först ut, eftersom det är lera och ett litet nerhopp i bäcken (drottningar tycker lera är äckligt…). Men väl nere på gruset traskar hon glatt ut i vattnet! Drömmen vore ju om hon hade velat gå först ut, utan att tveka, innan jag flyttar hem hästarna. Men vi får se! Jag hinner ju inte rida mer än 1-2 gånger i veckan när de står i Tibro – tyvärr.

    Men sedan har vi ju lille Pjagstern… och han har ju börjat bli vuxen! Han traskar så glatt under mig, och går gärna först och trampar på. Nu på söndagen hade vi besök av en kommande medryttare som red Gaia medan jag red Iago. Alltså han är guld! Gaia med, min lilla rejser-tjej.

    40556958_1975167442526007_2183208395694145536_o.jpg

    Jag hade ärligt talat ingen aning om att han blivit så ståtlig under ryttare! Jag bad Mattias knäppa ett mobilkort på väg ner till hagen när jag prövade en ny sadel för att få se hur det såg ut. Men jag blev smått chockad över hur ståtlig han är! Om han är så fin som 4-åring, hur fin kommer han då inte vara om några år?! Jösses… Jag måste nypa mig i armen!

  • Vardag

    Som vår drottning en gång sa…

    Den 26 augusti gjorde jag min sista dag på sagoslottet. Det kändes vemodigt och tungt, och jag saknat läckö på många sätt sedan jag gick ut ur de enorma, pansarbeklädda portarna som ska skydda slottet från inkräktare.

    Att få jobbat på ett slott har varit precis som det låter, helt fantastiskt. Jag har haft fantastiska kollegor och miljön har varit lika häftig. Det har såklart varit mer än en dans på rosor, men övervägande så har jag njutit till fullo.

    Med jobbet här på Läckö har jag även fått chans att knyta ann mer till bygden, och jag har börjat rota mig mer i Lidköping. Jag trivs bra här, och jag har sällan känt mig så hemma någonstans. Mina kollegor har varit av samma skrot och korn, och jag har fått känna mig som en viktig del i pusslet.

    Direkt efter Läckö hoppade jag från det ena de la Garide-kopplade till det andra. Den 27e augusti började jag helt och hållet på gymnasiet här i Lidköping: de la Garidegymnasiet.

    Innan jobbade jag på ett högstadie, men från och med blir det gymnasium eftersom jag vill pröva mig fram kring vad Jag vill göra. För ärligt talat, jag har svårt att veta vad jag vill jobba med, men jag återkommer ständigt till att jobba mot andra människor.

    Kanske blir jag lärare i slutändan, eller så blir jag något annat. Det ger sig. Just nu vill jag bara leva och hitta min väg. Vart den leder vet jag inte, men det är därför det är härligt att leva.

    Som Drottning Kristina så vacker sade:

     

    “Den som går sin egen väg genom livet behöver ingen karta”

     

    Sébastien_Bourdon-Christina_of_Sweden_1653

    Kristina till häst ↑

    Jag tror jag skulle kunna vara historielärare och trivas bra med det, länge. För jag tycker det är roligt att förmedla historisk kunskap och skapa förståelse om såväl nutid som dåtid. Jag tycker det är roligt med perspektiv, och jag inser med åldern att historia är långt mer viktigt än vad jag förstod i skolan.

    Problemet är bara att det inte helt hjälper att vara grym på historia. Historielärare i gymnasiet är inget bristyrke. Så orkar jag börja plugga igen (hur mycket jag än älskar plugget är det stressigt ekonomiskt när man har häst, ni vet…), till den osäkerheten? Det vet jag inte helt. Så, jag avvaktar. Jag tycker det är roligt att jobba som mentor och coach också, vilket är den roll jag har just nu.

    Just nu vill jag inte fokusera så mycket på karriär, jag vill fokusera på att hitta glädje och inspiration till hästarna. Det senaste åren har den varit så slackande. Den vill jag hitta först, och jag vill köpa gård. Sedan, därefter, lär jag vara mogen nog i mitt tänkande kring vad “jag vill bli när jag blir stor”.

    IMG_20180820_180615.jpg

    Men Läckö Slott ser jag fram emot att jobba igen på.

  • Vardag

    Ut i det vilda

    Mattias var så gullig och tog Gaia när vi red ut idag. Hon har ju minst sagt blivit en snäll häst, men lite väl “het” för någon ovan ryttare egentligen. Tur Mattias har såpass bra stabilitet från annan träning, annars hade han nog inte suttit kvar. Gaia kunde inte hålla sig mer efter drygt en halvtimme, utan var tvuuungen att ta en galopp med honom. Mattias var inte lika road, han har ju inte suttit på en häst på typ 1,5 år. Men, han är sjukt duktig för att vara så orutinerad. Gaia är ju en liten racer-häst, även om hon är sjukt snäll. Man glömmer det när man är rutinerad, men jag får vara lite mer strikt med att man ska chilla lite. En annan kan ju inte låta bli att tycka det är roligt med lite galopp här och var…

    För mig och Iago blev det vår första riktiga uteritt över stock och sten, och inte bara runt gården på någon traktorväg. Och vet ni? Han är fan bäst. Så sjukt stabil och lätt i sig själv, och ett psyke som heter duga. Jag är så impad över honom! Stock och sten (kom ihåg att han tycker bommar i paddocken är sjukt läskiga!), backar och kullar, sly och skog. Inget av det var ett problem! Allt bara satt.

    IMG_20180818_155759.jpg

    Jag tror han kommer bli en bra häst på alla sätt och vis. Även när det kommer till att skutta lite hubertus-jakter i framtiden. Gaia blir lätt lite väl het, men Iago är lite lugnare i sig själv. Eller? Han kanske kommer få lika blodad tand för att skutta stockar som min lilla tjej? Vet vet…

  • Vardag

    En resumé

    Femte juni, det var senast jag skrev. Jag förstod knappt att det var så länge sedan själv. Nu är det 15 augusti, alltså 2 månader och 10 dagar sedan jag skrev på min blogg sist.

    Det har hänt en hel del sedan dess, och det är ju förstås (bland annat) därför jag inte skrivit något. Jag har inte hunnit, inte orkat, inte haft någon inspiration. Men hänt saker, det har det allt gjort. Fast mest har jag jobbat, och det har varit helt fantastiskt. Jag har glatt gått upp om mornarna för att åka till mitt jobb på Läckö Slott. Det har varit helt fantastiskt, och vi har varit så sjukt underbart team som jobbat tillsammans. Det tror jag även besökarna märkt, för de har alltid kommit med så härlig respons.

    Första veckan i juli åkte jag och Mattias till Italien en vecka på semester. Vi bodde hos Noirs uppfödare och hade en helt fantastisk vecka rakt igenom! Vi blev hembjudna till olika uppfödare, bland annat Iagos, och så hann vi se en hel drös med vackra, häftiga städer.

    Inför resan införskaffade vi oss en riktigt fin kamera, och jag är så himla nöjd med den! Jag behöver bara komplettera den med ett annat objektiv också, för att få den helt anpassad efter mitt eget behov.

    Alltså hade jag inte varit så hemmakär så hade jag flyttat ner, direkt! Jag älskar verkligen Puglia så det gör ont! Dessutom fick jag äntligen visa Mattias staden Locorotondo, som jag förälskade mig i när jag besökte området för första gången. Och ja, han blev lika förtjust han!

    Efter resan hann jag knappt träna hästarna, och tiden jag hade över fick gå helhjärtat till paniken och ångesten kring mat till hästarna. Till sist, fick vi ihop allt. Men jag är fortfarande orolig för en hur våren kommer se ut nästa år. Tänk om den blir sen? Vad händer då? Ja, det är nog frågor vi alla oroar oss för.

    Så, jag har nästan inte ridit alls nu under 2 månader, och när betet vart helt slut här fick jag tag i nästa problem… till en början skördade vi vass och fodrade dem med… fram tills jag kunde köra dem till min svärmor, som fixade fint bete till dem. Och så har det varit sedan slutet av juli. Jag har mina hästar en timme bort, i Tibro. De har det hur bra som helst, men det är fortfarande blandade känslor att ha dem borta. Skönt, men lite jobbigt.

    Därefter har det blivit en hel del personliga händelser jag inte riktigt räknat med här i livet. Det i sig har ställt mig inför nya frågor och beslut i höst.

     Min lilla Iago en sen kväll i värmen när jag trotsade all trötthet och red. <3

  • Vardag

    Porträtt

    Carro och Blackie var på besök för ett tag sedan, och då knäppte hon även några kort på mig och pollarna. Det var dock först nu jag öht hann titta igenom dem! Men vi fastnade allt på några riktigt fina porträtt. Tänk så vackra hästar jag har. Ibland får jag allt nypa mig i armen. ❤️

  • Vardag

    Gaia in action

    Behövs ens ord? Det känns som de här bilderna talar för sig självt. Så, idag blir jag rätt kortfattad i orden.

    Jag vet att jag kanske blir tjatig, men min lilla Majsa har blivit så otroligt stark och vacker!

     

    Hon behöver fortfarande kommer mer över ryggen i traven, men alltså, vilken resa hon redan gjort! Matte är så himla stolt! De där baktassarna har börjat hitta in fint under magen, hehe. I övrigt fick vi här om dagen väldigt fin kritik utomlands, från Tyskland för att vara mer exakt. Gaia har gått från en “medioker” murgese till en riktig läckerbit med enorm power! Det tog jag verkligen som en komplimang, att det syns att hela Gaia har börjat blomma ut såväl kroppsligt som själsligt så det till och med syns genom datorskärmen!

  • Vardag

    Efter regn kommer solsken

    Igår hade jag och Iago vår första riktiga dispyt tror jag. Det gick såpass långt att jag blev arg, och då får man jobba lite för det. Men även jag har min gräns där jag blir otrevlig tillbaka, och igår nåddes den gränsen.

    Jag var väl kanske inte elak, men inte särskilt mjuk heller. Stackars Iago var ganska trött efteråt, men idag var hans attityd helt annorlunda. Och att han som vanligt kom springandes i hagen när jag ropade, även dagen efter ett sådant pass, tyder ju på att han inte direkt tog det personligt.

    Äntligen kom han ihåg allt hsn lärt sig idag, och han lade verkligen ner möda i arbetet. Äntligen dansade vi, och han var nöjd med sig själv. Och jag var nöjd! Jättelycklig för att vara exakt! För oj så galet talangfull min lilla kotte är. Hans gångarter är det såå mycket kvantitet i som bara väntar på att få visa sig på riktigt. Och jag kände kapaciteten vila där i varje steg.

    Nej, idag fick jag verkligen en försmak på hur fantastisk häst Iago kommer bli! Och redan är, förstås!

  • Vardag

    Löshoppning

    Igår satte vi upp hinder och löshoppade hästarna lite på kvällen, när det äntligen var lite svalare. Gaia var först ut, och hon var något skeptisk först. Vi har ju alltid åkt iväg och löshoppat innan, så hon blev lite förvånad. Det märktes på hela henne, för hon kändes inte alls så inspirerad först. Dessutom tycker hon fortfarande hinder är lite svårare än stockar. Stockar är ju liksom mer solida och rejäla att se. Nu plötsligt skulle hon hoppa över lite plockepinn, haha. Men efter en stund rullade hon på, och fick lite kläm på det. Fast man märkte allt att det var varmt, för hon tog inte alls i lika mycket som hon brukar.

    Annars kändes det som om Gaia ändå tyckte om det. Får vi gjort det några gånger här hemma kommer hon sätta det som en smäck, och då blir det lättare för henne att så småningom kunna skutta en liten bana med matte på ryggen. 🙂 Får hon upp flytet själv som rinnande vatten kommer det ju gå som en dans! Och tänk så självsäker hon är ändå! Min duktiga lilla tjej! Världens bästa lilla Majsa!

    Sist ut var Iago, som fick göra sin debut. På honom blev det dock inga kort eftersom han behövde fullt stöd och coaching för att våga ta sig över bommarna, och i slutet två upphöjda bommar. Han har ju aldrig någonsin stött på uppgiften innan, och blev faktiskt rädd för en bom i paddocken sist. Eller ja, rädd och rädd, han flåsade lite på den och undrade vad det var för något konstigt. Så matte fick springa först, och sedan hjälpte Erika till att driva lite lätt bakifrån, så han skulle få till ett flyt. Efter varje runda gjorde han ett litet gulligt skutt och slog lite med ena frambenet. Precis som om han ville visa att han tusan klarade det. Lite “YES! I did it!!!”.

    Nu när det är så fint väder från hinderna stå framme i paddocken, så vi kan leka fullt ut med det. Superkul! Och det är ju inte bara skutta vi kan göra, utan vi passar ju även på att använda hindren till lite working equitation- och skills-banor! Det tycker Gaia är jätteroligt!

  • Vardag

    Hur har det gått med Gaias hovar?

    Ja, hur har det gått? Faktum är att de är på väg åt rätt håll! De är mycket bättre, och nu är det faktiskt bara en hov, vänster fram, som fortfarande är lite knasig. Hon rör sig mycket bättre, har bättre steg och har dessutom börjat lyfta hela sin kropp på ett helt nytt sätt. Nu när hovarna inte längre motarbetar henne på samma sätt börjar hon sakta bygga upp en bättre kropp!

    Hennes sista hålvägg är påväg bort (förutsatt att det inte kommer nya då…), och just nu väntar vi bara på att vänster hov ska växa ned ordentligt så vi kan hjälpa den än mer att räta upp sig. Men att Gaias höger bak är bättre (och att henne höft är tillbaka på rätt plats!) gör sitt i den processen. Just nu är det faktiskt bara att invänta och jobba på. Så jag hoppas att Gaias hovar är helt bra nu till hösten!

    Sedan kan det ju komma bakslag, men så länge vi jobbar lugnt och försiktigt bör allt bli bra. Av den anledningen har jag noll dåligt samvete att Gaia vilat hela den här veckan hittills. Det gör inget. Hon blir lite mer explosiv att rida och behöver springa av sig innan man kan komma till nörderier, men för hennes kropp är det inte helt fel att inte stressa. Även om hon ser stark ut för ögat finns vissa bristande moment i henne i form av senor och ligament vi måste vara försiktiga med! Kör vi bara på nu för att “allt är bra”, ökar risken för förslitningsskador, och det är ju det sista jag vill.

    Just nu är två dagar på rad ganska lagom. Tredje dagen på rad får bli väldigt lugnt, för man märker att hon inte har den gedigna styrkan som en äldre häst har, än.

    Men jag ska faktiskt ta och gå ut och ta in henne till paddocken efter jag publicerat det här inlägget. Förhoppningvis kan vi jobba gångarter och övergångar. Imorgon lär hon ha tid för att titta nogrannare på skolorna, men det blir lugnt pass med mest skritt. På lördag får vi se lite. Antingen mer dressyr, eller så åker vi iväg och skuttar lite. Det beror på väder och vind! 😉 Egentligen hade jag velat hinna skritta och kört lite gymnastik i tisdags/onsdag, men, men. Hon går i sommarhagen och rör sig större delen av dagen, så jorden går inte under. Speciellt inte eftersom de är rätt bra på att busa, så hon får chans att sträcka ut i alla gångarter flera gånger varje dag. Och så måste de klättra ner för en backe för att komma ner för att dricka ur en bäck. Gratis-träning, tackarrr!

  • Vardag

    Gårdsdrömmar och en fluffhäst

    Den här veckan har verkligen gått i ett. I måndags var jag och Mattias på husvisning, och det tog bokstavligen hela kvällen. Det är nämligen så att vi äntligen ska börja leta efter något helt eget! ❤️

    Att hitta det där perfekta stället är verkligen lättare sagt än gjort dock. Först och främst ska det ju ha alla förutsättningar, för det andra ska det ligga på ett vettigt ställe i förhållande till jobb, och för det tredje ska det ju vara till salu, haha. Vi har ju dessutom en ganska lång punktlista på saker vi vill ha. Gården vi tittade på i måndags uppfyllde det mesta, bortsett från att huset var i lite för dåligt skick. Men läget och marken var magisk!

    Resten av veckan har Gaia faktiskt fått vila, och så har jag lagt fullt fokus på Iago. Han är superduktig, och vi börjar få kläm på styrning och övergångar mellan halt, skritt och trav. Galoppen väntar vi med tills vi har styrningen. 😉

    Igår provade vi ett stångbett med kapson för första gången, och det gick riktigt bra ändå. Han har svårt att förstå hur han ska röra sig under ryttare i bettlöst och tränsbett, men med stången kunde jag äntligen förklara bättre hur han ska lyfta sig bättre genom att bara placera sitt huvud. Då insåg han snart själv att det var lättare, och mycket behagligare att trava under ryttare!

    Jag är lite impad av hur glad han är i bett ändå. När jag tränar av kan han stå och bara fortsätta suga på bettet. Han är verkligen en “liten” teddybjörn!