• Vardag

    En sorgens dag

    Egentligen skulle jag ha undervisat i Borås idag, men igår när jag och Mattias var ute och gick en långpromenad med Jane i det fina vädret ringde det plötsligt på min mobil. Jag fiskade upp mobilen och undrade just vem det kunde vara. På skärmen stod Mattias mammas namn i stor stil. Jag undrade just vad hon ville, antagligen prata julklappar, men något sa att det kanske var något annat.

    Man märkte fort att det var något viktigt, hon inledde inte alls samtalet som hon brukar. Hon undrade om jag var hemma med Mattias, för han kommer nog behöva mig nu. Jag sneglade på Mattias medan hon berättade, och jag såg på honom att jag redan märkt att det var något. En nära anhörig hade gått bort.

    Så dagen har inte alls blivit som den var tänkt. Egentligen skulle jag just nu stått och undervisat i Borås, men jag fick avboka det så snart Mattias och jag kommit hem. Han ville förstås åka hem.

    Det är så märkligt. Vi pratade på våra nära och kära, och om hur kort tid man kanske har kvar utan att veta om det, senast förra helgen bara. Jag har alltid sagt “åk och hälsa på nu medan du kan”, eftersom jag vet hur tomt det blir efteråt. Jag förlorade alla mina mor- och farföräldrar väldigt snabbt inpå varandra, och det är så mycket jag önskar att jag frågat dem. Det är så mycket som förblev osagt, och jag ångrar det så otroligt mycket. Allt det man pratade om ångrar man ju aldrig, bara det man aldrig sa.

  • Vardag

    Nytt bett

    Egentligen var min plan att börja sätta igång lite lätt förra veckan, men brunst och nya hagkompisar kom i vägen. Och med handen på hjärta, jag tycker inte alls det är roligt att träna med en häst som inte känner för det. Min Gaia-maja var stel och kändes inte alls redo, så vi gör ett nytt försök den här veckan istället. Så, igår skrittade och travade vi lite lätt barbacka i ganska mycket tempo medan hon bara fick sträcka på sig framåt. Poängen var mest att få en känsla kring allt, checka av lite balans och bjudning – men också att se hur hon kände kring ett vanligt tränsbett.

    Jag valde ett stångbett som första bett till Gaia, eftersom hon behövde förstå underkäkens rotation bättre när jag började med bett. Det var egentligen den enda anledningen till att jag ens satte in ett bett i munnen på henne. När vi rider ut och/eller hoppar sker det bara bettlöst. Men när man kommer till dressyren finns det saker Gaia behöver lära sig ur ett fysiologiskt perspektiv. Hon har inte formen naturligt, och hovarna har ställt till för henne sedan hon var liten, så hon har det inte helt naturligt. Men just nu verkar det gå åt helt rätt väg. Hon är liiiite kort i fram fortfarande, men väldigt mycket bättre. Hon tar för sig mer och bättre nu. Men det senaste har stången inte känts som den alls varit ideal. Den fyllde sitt syfte med att förklara hur hon ska gå till formen, men sedan har vi inte hittat varandra helt. Men första passet med tränsbett kändes lovande. Hoppas det fortsätter så!

    I övrigt är Gaia som en liten björn nu. Det är ju nästan så allt fluff äter upp tränset ibland, haha!

  • Vardag

    Vad har du lyckats med?

    December. Att ta ordet i munnen känns nästan märkligt, men ändå så fantastiskt. För det är precis vad det här året har varit: fantastiskt. Det har inte alltid varit en dans på rosor, men det har varit väldigt vackert i sin helhet. Jag har upplevt och gjort mer än vad jag någonsin hade kunnat önska, och jag är så otroligt nöjd och stolt över mig själv. Och det bästa är att det känns bara som en liten ynklig början av allt!

    I början av året satte jag upp mål för mig själv, och nu när jag tittade tillbaka på dem blev jag nästan chockad. Shit, vilket år! Det har hänt mycket mer än jag kunnat ana, och det har varit ett år där jag kunnat börja skörda av allt jag sått – för att tala sådär metaforiskt. Allt det jag jobbat för i flera år har börjat bära frukt. Det är nu allt börjar släppa, och allt hårt arbete börjar ge tillbaka till mig! Företaget har lyfts till en ny dimension, jag har kunnat bygga upp massa nya idéer och planer, jag har haft massor av fina stunder med min sambo och mina vänner, jag har rest, utbildat mig och jobbat. Jag har gjort allt jag varit menad att göra.

    Men framförallt är jag lite chockad över alla saker jag gjort, som jag drömt om i flera år, och som jag nu kunnat bocka av – en efter en – bara under några månader. Det är coolt!

    Jag tänkte dela med mig av alla saker på listan jag fått bockat av i år, sedan ska jag spåna på nästa års mål. För att ha mål och drömmar är något jag verkligen förespråkar! Våga dröm stort!

     

    Men först är jag supernyfiken; har ni gjort något i år ni aldrig trodde ni skulle göra? Eller gjort något ni dröm om länge? Har ni haft några mål som ni nått? Eller hur har era år varit? Berätta för mig!

     

    Ett urval av bilder från året!

  • Vardag

    Murgesehäst till salu!

    Har ni sett att det just nu finns en annons med en liten Murgse-kille till salu?! Lupin kommer från en trevlig uppfödning som bla. äger Gaias halvsyster. Lupin kommer hamna runt 160 i mkh antagligen, så han blir något mindre och nättare än Iago. Så nästan en mix av mina båda snuttar. Han har även samma härliga blodslinje som båda mina; nämligen Granduca da Martina (vilket är min favorit tillsammans med Nerone).

    Vad jag sett på video har han även bra gångarter, och ska vara en snäll och trevlig individ. Framförallt kommer han från en uppfödning med mer “svenska normer” när det kommer till unghästhantering, så han är van vid det mesta som en tvååring ska. Så man slipper stå där med en stor treåring som springer genom trådar och vägrar lyfta på fötterna… Så jag tror han kommer bli en riktig goding när han väl växt klart, för han var riktigt fin som föl och börjar komma ur slyngelåldern nu.

    Ni hittar annonsen här: http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=1046808

  • Vardag

    Spa-helg

    Den här helgen har blivit oerhört ohästig för min del då jag och Mattias satte oss i bilen igår, varpå jag körde till en för honom okänd destination. Efter en lång höst med mycket åtaganden har det känts som vi behövt göra något tillsammans, men utan våra personliga hobbys inblandade. Så när Mattias fyllde år fick han sig en helg på okänd destination, och just dit styrde vi nu bilen.

    Helgen har därefter spenderats på Mösseberg Kurort i Falköping med god mat och massor av härlig avkoppling på spa. Jag är så dålig på att unna mig själv sådant, och jag vet ju att Mattias är likadan, så jag lyxade till det och beställde ett helt spa-paket för oss båda. Och så härligt vi haft det! Inget internet, ingen social media… ingenting. Bara lugnt och härligt. Men jag fick mig ändå en överraskning när jag slog på mobilen idag. En av hästarna här hade visst varit nere i kanalen och badat. Det kan man ju också göra en sådan här decemberhelg!

    Ha! Det är då inte varje dag man ser mig med smink inte! Jag har det ju aldrig till vardags, eller till helg i regel, om det inte är något väldigt speciellt som ska firas så man vill vara riktigt fin. Annars får jag så lätt torr hy om jag sminkar mig varje dag, samtidigt som jag värderar de där extra minutrarna i sängen på morgonen väldigt, väldigt högt. 😉

  • Vardag

    Julpyssel

    Första december och snart första advent. Jag vet knappt vad som hände med den här hösten, men nu får man nog ändå säga att vi rört oss in till vintern – även om det är långt ifrån vinterkänsla ute. Men jag önskar mig faktiskt lite snö, åtminstone för att det ska bli lite ljust ute. Det är så himla tungt att gå upp nu på morgonen när det bara är bäck-mörkt, och man helst vill dra täcket över huvudet och somna om. Men när man väl vandrar bort till stallet för att släppa ut hästarna känns det alltid bättre.

    För att liva upp stämningen här hemma har jag julpysslat lite om kvällarna innan jag traskat ut till hästarna. Förra året blev det inte så mycket mer än en adventsljusstake i fönstret och sedan en julgran till sist, men i år ska jag pyssla och göra det riktigt hemtrevligt! Hittills har det blivit en adventsstake så vi kan tända ett ljus för varje advent till jul. Och så ska det blir fler liknande ljus runt om i huset. Sedan funderar jag på lite annat fint pyssel. Jag tycker vi har det så tomt här hemma, men det är lite svårinrett i vårt lilla hus. Planlösningen är inte optimal nämligen.

    Men nu, i skrivande stund, ska jag dricka upp mitt kaffe och sedan gå till stallet. Hovis kommer nämligen idag, och det är dags för Iago att bli filad på av någon annan för första gången idag. Det blir spännande! Och så får vi se vad statusen är på Gaias hålvägg. Men hon rör sig bra och obrytt nu, så det är riktigt skönt, även om det blev ett par väldigt dyra hovbölder… Suck. Tur man ändå har försäkring, annars hade det inte blivit så många julklappar att ge bort i år…

    Titta vilken fin retro-ask jag fick köpt också! Älskar Casablanca!

  • Vardag

    Tillbaka där jag hör hemma!

    Känslan av att få sitta upp på Gaias rygg igen kan bara beskrivas med ett enda ord: fantastiskt! Vi tränade lite lätt igår, och idag repeterade vi allt. Det märks att hon stått, men samtidigt inte alls. Styrkan är inte helt där, men hon är lika mjuk och fin, och lyssnar perfekt på min sits. Dock märktes det idag att hon var lite trött och loj från gårdagen, så vi tog det väldigt lugnt och fokuserade bara på att “vara fram till handen”. Gaia har tendenes att lätt dyka bakom lod för tillfället när bålstyrkan sviker. Igår var hon verkligen magisk, men idag var hon svagare och lite trött i musklerna.

    Imorgon ska hon få vila helt, innan vi skrittar lite igen. Sedan kan vi förhoppningvis fortsätta med vår igångsättning helt utan några bakslag. Jag ser verkligen jättemycket fram emot att få komma igång igen! Jag blir så lycklig och genuint glad av att få arbeta med min älskade lilla Gaia-maja!

    Idag är det i övrigt ETT ÅR SEDAN vi åkte på vår första clinic! Då tränade vi från marken, och hon var lite överallt och det kändes ganska avlägset att börja träna uppsuttet med henne. Men nu är vi sjukt mycket längre än jag någonsin kunnat drömma om! Jag får nya mig i armen nästan hela tiden med den här tjejen, och jag måste ibland bara luuugna mig en smula (en hel liter snarare, haha).

  • Vardag

    Dressyr-gympa med Ida

    Igår knäppte Erika några kort på när jag red Ida, och även om vi hade ett ganska mediokert och krångligt ridpass tillsammans så tycker jag ändå hon ser fin och ganska stark ut. Hur kroppen är kan variera lite från dag till dag, och är det ens lite hårt i marken så märks det.

    Men hon rullar på och är en fantastisk lärare när elever sitter upp på lektioner då och då. Hon taggar ofta till lite extra, och guidar verkligen ryttaren till en bra känsla. Hon har överseende med det mesta, samtidigt som hon bara gör rätt när man själv gör rätt. Och just därför vart ridpasset något krångligt. Eftersom Ida rids såpass lite och Gaia fått vila tills hon blivit helt fri från hälta, vilket är först nu, så har jag knappt fått träna min sits alls känns det som på en hel månad.

    En helt månad… under den tiden har jag lyckats tappa långt mer än jag hade befarat. Framförallt har jag blivit stelare. Ärligt talat kändes det ganska pissigt när både jag och Ida var stela och halvdana i kroppen igår. Man märker att hon börjar bli “gammal” nu, och formen är mycket mer av en färskvara. Ibland fullständigt glänser hon och är som en ren unghäst att rida, medan andra är hon lite stelare och mer försiktig. Men man behöver inte alls rida så mycket takt in i henne längre, och smidigheten finns kvar. Det är bara musklerna som inte alltid har samma explosivitet längre, och det är väl kanske inte så märkligt. Men om man ser till hur verkligheten ser ut, så är hon väldigt fin! Och jag är så stolt över henne när hon bär elever och guidar dem, precis som hon guidat mig till en bättre ridning. ❤️

    Men nu i vinter kommer hon främst få vila, och bara få ta lite lättare pass. Hon är bäst i världen på att bara vara världens bästa coach för andra hästar och ryttare, och jag kommer inte pressa henne något för att ta sig vidare i dressyren. Hon ska som sagt bara få glänsa och leva livet nu! ❤️

  • Vardag

    Black weekend och hjälmtankar

    Jag rider inte alltid med hjälm, vilket ni säkert märkt – och en del även reagerat på. Och det där har verkligen blivit en infekterad fråga. De få bilder som synts på mig där jag inte haft hjälm, God help. Men det är okej, det är okej att propagera för något – speciellt när det ändå handlar om skydd. Sedan att ridhjälmar egentligen inte är något att hänga i granen är väl snarare det som vi borde rikta in oss på. Bara under hubertusjakten blev jag varse om vilket undermåligt skydd det egentligen är. När jag och Quibo galopperade ikapp ett ekipage efter banken gräver hästen framför mig (som är ca 10 meter längre fram), upp skit med bakhoven, som sedan slungas upp i luften och träffar mig rakt över tinningen. Tack och lov var det bara skit, och inte en sten. Och då inte att tala om det faktum att hjälmar inte skyddar käkpartiet, där en hård smäll kan orsaka både rejäla och allvarliga yttre skador, men också inre skador i alla delar av huvudet.

    Det är klart att en hjälm är att föredra, men vi ska också komma ihåg att en hjälm inte ska inbringa oss i någon falsk trygghet. För ska vi vara krassa så ger de inte ens i närheten av samma skydd som t.ex. en motorcross-hjälm ger sin förare. Jag tänkte aldrig på det fören jag blev mer bekant med cross-sporten, och insåg att “shit, vilka löjliga skydd vi lägger vår tilltro till!?”. Och då kan man ju undra hur jag ens kan tänka mig att sitta upp utan hjälm, när jag ser det sådär. Men det är kanske just därför. Jag hade länge hjälm när jag kratsade Iagos hovar, och gjorde det inte ens själv. Om jag gjorde det skickade jag ett meddelande till Erika var femte minut. Detsamma gällde väldigt mycket annat, men att sitta på Ida i paddocken utan hjälm var ett mindre riskmoment än att kratsa Iagos hovar. Ser ni mitt tänk här?

    Sedan kan man ju även tänka som så att chansen lär minska om man alltid har hjälm, bara för att ifall. Men då är även frågan, har vi ett hårspänne på oss när vi kör bil så är det också stor risk att vi blir allvarligt skadade i skallen när något väl händer. Eller om vi går i en trappa, där får vi också en ökad risk trots att dagens trappor är mycket mer säkra än vad de varit historiskt. Samma sak är väl att gå ut när det är risk för is utan broddar. Risken att halka på asfalt är enorm egentligen, men då tänker vi inte så mycket på det hela. Hypen kring hjälm bara för att vi sitter på hästen har blivit enorm, men det känns som den plötsligt börjat tillskrivas superkrafter. Men jag kan hålla med i resonemanget att det är klokt att sätta på sig en hjälm oavsett. Jag känner mig naken utan hjälm och rider inte ut utan eftersom jag blir för feg. Det känns fel och naket. Men det säger också något om vilken stor tilltro jag sätter till något som bara skyddar vissa delar.

    Nåväl, med det sagt tänkte jag försöka hitta en ny hjälm när det ändå är black week-end på många ställen. Min bruna, fina sammetshjälm är dels några år nu, och sedan har den gått i backen några gånger = inget fullgott skydd. Så just nu rider jag med Mattias hjälm av säkerhetsskäl, men jag är inte sååå förtjust i den. Jag saknar min Charles Owen. Den satt som ett smäck på mitt huvud, och jag kände mig inte som en svamp i den – vilket jag gör i Mattias GPA. Lite ytlig får man ju ändå vara ibland. Men Min Charles Owen hade inte alls den ventilationen jag önskar. Så jag funderar på att köpa en Ayr8 istället. Den är fortfarande snyggt klassisk, men har mycket mer ventilation. Det känns som den har de egenskaper jag älskade med min gamla, men ändå har det som min gamla saknade. Det kan säkert vara ett bra alternativ.

     

    Vad har ni för hjälm,

    och varför valde ni just den?

     

     

  • Vardag

    Mina murgeser

    Gaia är bättre, men fortfarande inte helt ren i gången. Men nu verkar hon börjat få lite mugg istället, suck. Under alla mina år som hästägare har jag sluppit både hovböld och mugg, men nu var det slut med det.

    Iago däremot har bättre flyt, tack och lov. Ja, förutom att han är en liten buse och rymde in till tjejerna här om dagen. Då var jag sådär måttligt glad, men Ida verkade gilla honom. Tur för honom att han är så söt! Han är verkligen så himla go, och så just nu fokuserar vi mest på att jag hänger på honom. Allra helst skulle jag vilja göra allt samtidigt med honom just nu, men jag måste hålla i mig lite. För honom är ju varje sak ganska stor! Men han är alltid så duktig och gör sitt bästa, och då vill man aldrig riktigt sluta träna, haha. Han lär sig dessutom väldigt fort, så här om dagen satt jag faktiskt på honom för första gången! Helt odramatiskt, och det kändes så himla bra. Han känns inte alls så mycket större än varken Gaia eller Ida, utan ganska lagom ändå. Förutom när jag ska kravla upp då… gosh… jag behöver träna på att sitta upp på lite större hästar alltså!