• Vardag

    Framsteg!

    Jag blev så oerhört glad idag när Erika kom hem och det första hon säger är “wow, vad fin Gaia blivit!!! Det är verkligen skillnad på hur hon rör sig.”

    Ja, glad över att ha sällskap i stallet var jag förstås också. 😉 Man inser snabbt vad tomt det är att vara själv. Och vad mycket jobb man slipper när man delar! Fast det har varit så härligt väder, så det har inte varit så jobbigt. Inga täcken eller annat drygt att ta hänsyn till.

    På bara en vecka har Gaia blivit otroligt fin, och Erika skrattade bara lite åt mig när jag lyriskt sa: “du tror mig när jag säger att hon varit sjukt fin att rida nu va!” Men det är verkligen skillnad. Hon är mycket mer lösgjord och harmonisk i både själ och kropp.

    Nu längtar jag som tusan till nästa pass!

    The typical Gaia look 😍

  • Vardag

    Vår och dressyr 🌷

    Nu händer det mycket här. 🙈 Igår slutade jag tidigare, och passade på att spendera en si sådär 5-6 timmar i stallet och det fina vädret. Dels kunde jag vårfixa lite i hagarna, ta fram vattenslangar och gå igenom allt sådant, men jag hann även rida Gaia och Iago!

    Min lilla majsa blir bara finare för varje pass känns det som. I förrgår var hon väldigt fin, men igår var hon ännu finare! Äntligen har vi fått ridit ur all extraenergi, så nu går det inte i 110 hela tiden.

    Eftersom hon inte bara vill springa nu så passade vi på att träna halt och ryggning och mitt av allt det där stod vi plötsligt och trampade några få, små steg. Men det var där. Vi bara svävade där ett kort ögonblick!

    Wow. Vara wow. Det var många år sedan jag fick rida piaff nu, men det var precis som jag mins det. Tänk att min femåring bara bjöd på det, på slak tygel och utan stress eller spänning. Sedan om Gaia förstod vad vi gjorde, och vad det var… Det får vi se. Det kändes som hon ändå greppade att det var något coolt! Kanske får vi fram samma kommunikation nästa pass, kanske inte… Men nu har vi åtminstone smakat på det och jag är så lycklig!

    På Gaias rygg är jag alltid så glad och lugn!

    Sockersöt även med munnen full av godis. ❤️

    Iago var också otroligt duktig. Styrningen är sådär, men han försöker, även om han satte sig lite på tvären. Men jag bestämde mig för att bara bli ännu mer tydlig. Till slut släppte jag tyglarna, och då bara funkade det. Då bytte jag allt mot halsring, och då plötsligt släppte det.

    Jag är inte ens förvånad längre över sådant. Av någon anledning är det ofta lättare att vara utan huvudlag faktiskt. Det är samma med Gaia… Och Noir. Jag blir bara less och frustrerad på alla linor och rep. Det krävs ganska mycket för att jag ska tycka om huvudlag nu mer, känns det som.

    Gullungen på vift efter ridpasset. Nyrullad och mindre ren, igen. 🤣

  • Vardag

    Glad som en lärka

    Jag har flera saker att vara otroligt glad för, och just nu är jag verkligen glad och inspirerad! För första gången på länge längtar jag verkligen efter att bara få åka hem och träna häst! Att rida Gaia är liksom bland det finaste som finns! För just precis! Vi har börjat rida lite lätt igen!

    Både jag och Gaia är verkligen exalterade över det, och igår kom hon galopperarande så fort hon bara kunde så fort hon hörde mig ropa från stallet. De andra hästarna rattade inte varför de plötsligt sprang mot stallet från andra sidan gården, men Gaia var väldigt målmedveten.

    Visst känner man svagheten i Gaias höger bakben, men inget annat symtom! Man känner bara orsaken, och det känns som hon blir starkare och gladare för varje dag som går. Det är ren och skär lycka!

    Hur söt är hon inte med de vita ögonbrynen?!?! 😍

    Så vad mer är jag glad för? Jo, trots att mina vänner är nere på träff i Blekinge medan jag måste jobba har jag flera saker som gjort mig på bättre humör.

    Noir har kanske hittat sin framtida familj här i Sverige, och går köpet igenom kan hon knappast få det bättre! Imorgon ska hon besiktas, och förhoppningsvis finns inget att anmärka.

    Men så är det ju det här med veterinärer. De har slagit ihop vårt distrikt med flera andra, så distriktsveterinärerna är ända borta i Falköping nu… Helt värdelöst när man har små ärenden. Men i samma veva har en av de bättre veterinären här rubt startat eget istället. Så redan imorgon kommer hon och besiktar lilla Noir! Det gjorde mig verkligen glad, så jag slipper åka iväg med Noir som ännu inte har så mycket erfarenhet av saker och ting.

    Och så sist, men inte minst. Sveriges Ridgynnasie kontaktade mig förra veckan för att fråga om jag var intresserad av en tjänst som lärare i historia. Dessvärre var det för få procent i tjänsten för att jag skulle kunna ta den, men det kändes ändå kul att de var intresserade av min profil och utbildning!

  • Vardag

    Min fina pojk!

    Det här med att börja ha sadel är inte helt lätt, speciellt inte när man som Iago har ett knixigt sadelläge. Än svårare med en matte som inte blir kompis med sadelns funktion att ändra bommen. Jag trodde jag fått till det igår, men den är fortfarande lite för vid = åker framåt i Iagos stora rörelser. Och när sadeln åker fram blir Iago väldigt stel i bogrörelsen. Han vågar inte swinga lika fint i ryggen som han natruligt gör, vilket verkligen syns och känns när jag sitter på. Hans rörelser skalas av ordentligt. Så vårt första mål är att bara hitta mjukhet och rörelse.

    Det är väldigt vanlig sak som händer under unga hästars utbildning: när utrustning och ryttare kommer på blir de osäkra i sina rörelser. Punkter som tidigare alltid varit fria för rörelser får plötsligt tryck på sig, och känns instängda. Den vanligaste reaktionen blir då att anpassa sig och inte flytta på trycket. Sitter inte utrustningen bra blir det ännu svårare för hästen att fortsätta att röra sig fint. Och det är just det här Iago försöker kommer underfund med just nu. Därför försöker jag bara stötta honom och justera allt så gott det går, allt för att han ska bli van och varm i kläderna så han fågar ta för sig mer även med ryttare.

  • Vardag

    Hur jag lärde framåt-nedåt på kommando

    Det är inte så svårt att lära hästar kommandon för olika saker. Självklart är det olika för olika individer, men med positiv förstärkning, tydlighet och tydliga mål kommer man långt. Har man sedan en häst som tycker problemlösning är kul, och inte är rädd för att pröva sig fram (det är därför jag ALLTID berömmer försök hos den unga hästen, för att hen ska lära sig att våga pröööva saker), så går det ofta ganska fort. Men gemensamt är att när ett beteende är befäst så sitter det ofta stenhårt sedan. Så när du väljer att lära in ett kommando, tänk igenom varför du lär in det, och vad ni ska ha det till.

    Jag har valt kommandot “kom ner”, samtidigt som jag själv lutar mig framåt-nedåt och pekar på marken. På så sätt är det väldigt tydligt vad jag vill.

    Det första steget är att berömma hästen när hen sänker huvudet. Jag använde en kapson för att ge ett tryck lätt nerifrån när vi gick på volten. Så fort Gaia sänkte huvudet för trycket fick hon rejält med beröm och en karamell. På så sätt förstod hon snabbt att hon kunde sänka huvudet, och genom att upprepa det här ett helt pass så satt det sedan. För en del behövs mer tid, men för Gaia gick det fort eftersom hon upptäckte att det var en skön position för hennes kropp samtidigt som hon fick godis för det. 😉

    Antingen kan man börja i halten, eller så gör man det i skritt om hästen hellre vill röra på sig. För Gaia är det lättast att jobba i rörelse ofta, eftersom hon har en hel del energi ofta.

    Så, i korthet gör jag såhär:

    1. Visar med ett lätt tryck i kapsonen under longeringen (i skritt eller halt) att jag vill att hästen sänker huvudet. Jag visar även med hela min kropp.
    2. Så fort hästen sänker huvudet lite lättar jag på trycket direkt, berömmer verbalt med en glad röst och ger en godisbit (viktigt att godisen kommer nerifrån! Ge den i den höjd du vill att hästen placerar sitt huvudet i övningen sedan!
    3. Upprepa samtidigt som du ger ditt kommando.
    4. Plocka bort trycket i kapsonen och se om hästen kan sänka huvudet för bara ditt kroppspårk och röst. Om hästen tycker det är svårt att förstå, backa ett steg och visa med ett tryck i kapsonen.
    5. Om hästen förstår för bara röst/kropp, öka svårighetsgraden och gör det i fler gångarter. När du gör det svårare kan du behöva backa tillbaka ett par steg ibland!

     

     

    Lycka till

  • Vardag

    Lära sig framåt-nedåt

    Som ni vet är Gaia en liten svan, något som kommer från bakkärran. Nu när saker och ting börjar falla på plats har allting sakta blivit mycket bättre. Hennes trav är lika fin som Iagos, och hon tar för sig långt mer. Äntligen känner jag igen steget på henne! Hennes korta steg är ju inte naturligt, utan något hon själv skapat för att avlasta. Att se hennes verkliga talang komma fram är så underbart att se. Det känns verkligen som att hon börjat må bra igen! Både fysiskt, och själsligt.

    I förrgår började vi träna lite lätt för första gången sedan svullnaden vänster bak. Jag har inga planer på att rida ännu på ett tag (en vecka eller en månad, jag vet inte, det får vi se), men efter att hon hade fått bralla av sig (vilket tog en stund…), så började jag lära henne något nytt: framåt-nedåt på kommando.

    Hon lärde sig fort att länga och sänka huvudet, och jag valde aktivt att berömma oavsett hur djupt. Redan dagen efter kunde hon göra det löst, och lika fint var det idag. Hon var så otroligt duktig!

    Att jag lär in det här på kommando är för att hon gärna spänner underhalsen och sänker ryggen, och nu ska vi bryta det mönstret. Helt. Det är därför jag inte ska sitta upp innan magkänslan känns helt rätt. Visst var jag sugen idag, för hon var så otroligt fin och fantastisk i både kropp och själ, men nej. Vi har minst lika trevligt från marken.

    Idag har vi dessutom varit iväg och köpt…… HINDER! Så nu kan vi leka med upphöjda bommar också! Det kommer bli perfekt i hennes uppbyggnad och igångsättning! Jag var otroligt sugen att köra bommar även idag, men än så länge är det nog med att bara sträcka på sig. Men oj så skönt hon tycker det är. Dessutom är det ju lugnande för hästar att sänka sitt huvud, så överlag blir det en härlig upplevelse. Streching och avslappning på en och samma gång!

    Jag har en längre tid försökt att få henne att hitta det här själv, men det verkar som att det var värt en liten spark i baken. 😉 Ibland måste matte vara tydligare och inte ta saker som något självklart! Gaia är bara 5 år, inget är självklart för henne ju.

     

    Som sagt, vad vore väl ett träningspass utan bus?!

  • Vardag

    Pjago under ryttare

    När Iago kom hit till Sverige var han rädd, osäker och nervös. Inte alls den lugna, coola och stabila pojk jag numer bokstavligen kan kravla mig upp på. Det var svårt att se då, hur han skulle stå blixtstilla medan matte kravlade runt på ryggen… mindre vigt. Men här är vi. Visst finns det lite nerv där inombords, men det är långt ifrån en energi som skjuts upp i ryttaren. När han blåser upp sig över något blir man aldrig rädd, inte ens när man bokstavligen vet att man inte har något tillförlitligt stopp ännu. Vissa dagar stannar han för sitsen, andra dagar behöver vi påminna oss om vad det betyder, det där “hooow”. Efter att han vågade trava lite under matte vill han baraaa trava, så igår backade vi ett par steg.

    Ni som rider för mig vet hur förtjust jag är i 8-volter. Love it. För att rida bra åttor behöver vi kommunikation, avslappning, liksidighet och koncentration. Vi behöver alla pusselbitar för att få det att flyta mjukt och fint i alla gångarter, samtidigt som det mjukar upp hästen på ett väldigt trevligt sätt utan att varken du eller hästen tänker så mycket på det. Jag bokstavligen ÄLSKAR övningar som är enkla, men som i sin rena enkelhet kan göra underverk med saker som annars skulle bli svårt. Att rida en åtta är mycket enklare än att växla mellan sluta till förvänd etc. Men vet vi vad vi vill kan vi åstadkomma ungefär samma saker om vi vet vad vi letar efter.

    Så, där satt jag igår och försökte rida en åtta på min “lilla” unghäst. Det… blev inte snyggt. Men han började förstå min sits helt utan någon större press. Han tänkte inte på att han började lyssna på lite mer komplicerade hjälper. Men man ska inte vänta med sådant, det är inget man vinner på att vänta med. Unghästen får likaväl lära sig mer avancerade hjälper (så som att skillnad på trycket från din skänkel betyder olika beroende på vikt och muskelgrupp, samt riktning). Annars måste vi bara lära om senare.

    Mattes vänstersida är dock inte vad den borde, så mycket kan vi komma överens om. Höger varv som är Iagos svårare är hur fint som helst, men i hans enklare varv är inte lika enkelt för honom att läsa matte. Men det blir bättre ju mer jag är igång och rider (sedan försvinner det tyvärr lika fort), så jag mådde hiskeligt bra av att sitta upp på Castalio här om kvällen! Jag önskar jag kunde få träna galopp och samling varje dag ett tag, så jag kunde få tillbaka tekniken. Att bara göra plankan hemma hjälper bara bålstyrkan, inte teknik och smidighet. Men, men! Det kommer. Bara man är medveten om det kan man göra det bästa av det hela.

    Åter till Iago, bara titt’ på’n!

    Mattes fina pöjk!

  • Vardag

    Finbesök

    I fredags kom Carro och Blackie hit (därför jag vart lite extra bitter på att Gaia inte var helt fräsch eftersom vi hade tänkt rida tillsammans, men de fick pussas lite åtminstone!). Vi har haft fullt upp med att rida, träna, fota och brista i återkommande skrattanfall! Åh, så jag önskar vi bodde sådär nääära varandra igen. Egentligen är det inte så långt, fågelvägen. Men så var det den där stora vattenpölen vi har här i Sverige, mittemellan. 😉

    Men, eftersom jag inte hade någon häst att direkt rida, så passade vi på att fota mig och Iago! Jag har ju inte så mycket foton på oss. Det blev hans första fotografering, och ni skulle sett hur nöjd han var! Han stod och njöt, bokstavligen.

    På kvällen tränade vi Blackie, Castalio och Iago samtidigt, och just där och då infann sig en så härlig känsla. Jag kände inombords att vi verkligen kommer ha mycket roligt med de här tre gossarna framöver. De gillade verkligen varandra, och de jobbade så fint och oberört av varandra. Iago struntade i att det rejsade runt hästar omkring, han fokuserade på att gå i slutor och ut mot diagonalen. Det är så otroligt mycket mer än jag någonsin skulle kunna begära egentligen. Jag hade varit nöjd om han bara känt sig okej med att vara där och skritta, trava lite på longen. Men icke, han tränade på alltihop!

    Som så ofta slår det mig, vad har jag gjort för att förtjäna denna ljuvliga häst? Han är en sådan gentleman. 🌹

  • Vardag

    Tack och lov!

    Ni är så kloka! Tack för så himla kloka kommentarer kring Gaia. Det är verkligen guld värt! Och med det sagt, hon är redigt mycket bättre nu. 🙂 Hon är fortfarande lite varm och avlastar, men använder sitt bakben.

    Hon har fått stått inne och vilat nu, samtidigt som vi kylt benet, och det verkar ha gjort underverk. Hon har varit riktigt duktig inne, trots att hon kan vara lite misströstande efter ett tag inne. Hon är en häst som vill röra på sig, mycket. Det där med att stå på box länge är inte helt hennes grej, men hon har blivit rätt duktig på det. Det känns som hon tycker det är rätt skönt ändå, även om hon allt visar lite misstycke när hon kastar blickar på mig när jag går. Sedan är det inte sådär härligt lättmockat som vanligt med en enda fin hög i ett hörn, men det får matte så fint ta. 🙂