• Vardag

    Gaias klinikbesök

    Husaby hästklinik leverade som vanligt en enorm kvalitet med fullt fokus på hästens bästa. Gaia var dessutom en drömhäst att ha med sig som vanligt. Hon fick väldigt mycket beröm för sitt uppförande, och ännu mer när de fick veta att hon bara är fyra. Men så har vi ju varit iväg en del, så hon är ju van vid att hitta på konstiga saker med matte. Så det här var inte så märkligt, vi brukar ju liksom åka iväg på saker.

    Väldigt snabbt konstaterades ju Gaias hälta, och med rätt utrustning hittade man fort en stor hovböld i vänster man fick öppna. Tyvärr lyckades den inte tömmas helt. Högerhoven fick röntgas, och även där fanns något som liknade en hovböld.

    Så på med två stora paket på hovarna med våtvarmt omslag, och så blir det återbesök nästa vecka eftersom vi inte fick ut allt.

    Det var så skönt när det konstaterades att det faktiskt bara var hovbölder och inget mer dramatiskt! Jobbigt och tråkigt förstås att det öht blivit, men ändå en lättnad över att det inte var något allvarligt.

  • Vardag

    Tibro

    I veckan fyllde min kära sambo tjugosex, och även vi små nittiotalister börjar bli stora, haha. Så den här fredagen åkte vi till Mattias föräldrar i Tibro efter min sista ridlektion där Ida agerade lika mycket lärare som mig.

    Här har vi förutom firande förstås gått promenader på Rankås, som har milslånga stigar och bäckar att bara insvepas av under härliga promenader. Idag riktigt knastrade de frostiga löven under fötterna i kontrast till bäcken som porlande. Så otroligt vackert!

    När Gaia mår bra igen måste hon följa med hit så vi kan rida långritt och klättra i alla fantastiska backar! Snacka om att Mattias mamma har drömmarnas ridvägar precis utanför knuten!

  • Vardag

    Hälta på båda fram…

    Idag när jag kom ut för att greja med hästarna möttes jag av en Gaia som var oren på båda fram nu, och inte bara höger. För tre dagar sedan var hon bara lite oren i steget i skritten, men nu syns hältan väldigt tydligt. Ren hälta på höger och orenhet i vänster. När jag tagit in henne hittade jag en sten i vänster fossing, så förhoppningvis var det bara den som fick henne att bli lite oren på vänster. Men jag tycker verkligen det är jobbigt att vi har tid först på måndag.

    Gaia har inte ont på det sättet att hon inte vill röra sig, utan hon traskar på och både travar och galopperar om man ber henne (och även igår när de visst busat lite i hagen på dagen när korna gått förbi hos grannen). Men det kan inte bli mer tydligt, hon är halt, och hon försöker att kompensera för något jag inte riktigt vet vad. Och jag förstår faktiskt ingenting. Någonstans hoppas jag på en hovböld, men ja, vad vet lilla jag… Man känner sig verkligen liten i sådana här situationer när man inte vet och dessutom är maktlös.

    Usch, jag mår alltid så dåligt av oro när mina djur inte är krya. Jag får verkligen ångest! Men det kommer nog bli alldeles jättebra. Hon är bara 4 år och hela livet framför sig. Hon är stark och sund, och har helt rätt huvud. Hon är bland det bästa jag vet. Ikväll stod jag bara vid boxdörren och tittade på när hon åt. Bara stod och begrundade hur otroligt vacker hon är, och vad mycket jag älskar henne!

    Foto: Maria Hallbeck – mariahallbeck.se

  • Vardag

    Uppdaterat och fint etc…

    Nu är äntligen designen fixad och uppdaterad så den återigen är enkel att läsa. Skönt, för jag har försökt få pli på det hela ett tag nu. Jag är inte upplagd för sådant krångel alls. Förr kunde jag mycket mer om kodning, men eftersom jag inte uppdaterat mig – ja, då är det drygt och komplicerat så fort det kommer till något man inte lärde sig för några år sedan. Och sedan jag var i väggen så orkar jag inte med kodning etc, och det är inte alltid så enkelt när sambon inte bor hemma om veckorna.

    Nåväl, nog med klagande. Eller, kanske inte… Jag har inte orkat eller hunnit blogga så mycket nu eftersom ångesten liksom gått från krypande till omfamnande. I helgen skulle jag och Gaia åka ner med en hel drös fina vänner och rida hubertusjakt på två mil i Skåne, på P7 närmare bestämt. Men det blev inte riktigt så. Gaia är nämligen rejält halt på höger fram sedan några dagar nu. Såpass att jag bokat tid på Husaby Hästklinik. Men deras tidigaste tid var inte fören NÄSTA vecka?! Och skulle jag velat ha den veterinären jag haft innan hade jag fått vänta i nästan en månad. Blev lite chockad över den väntetiden för att vara ärlig.

    Positivt är åtminstone att Ida mår bra. Hon är pigg och glad, och ja, hon lever gott dag för dag. Och Iago är hur duktig som helst. Han tränas för hand och så fokuserar vi på hovarna. Nu lyfter jag allihopa, och ja, jag har nästan klängt såpass att jag nog snart sitter där uppe. 🙈 Men det är förutsatt att jag orkar. Just nu är ångesten och utbrändheten väldigt påtaglig, så just nu låter jag allt vara väldigt kravlöst. Åtminstone tills Gaia har varit på Husaby. Ångest deluxe där…

    Min älskling på promenad 🍁

  • Vardag

    Besök av EquiLogisk

    Jag har dragit på mig en andra (?!) förkylning den här hösten och är sådär halvglad. Jag har fått ställa in två dagar med lektioner, vilket känns riktigt tråkigt. Men, men, nu är jag förhoppningsvis härdad för alla små baskilusker framöver! 💪

    Sådana här dagar är det riktigt skönt med en stallkompis som kan rädda en lite. Så jag mest kunde sitta på en stol och titta på, haha. Ninja på EquiLogisk var här och kollade på hästarnas hovar, och ännu en gång fick hon klia sig ordentligt i huvudet över Gaias hovar. Det är en svår nöt att knäcka, men, Gaia har åtminstone börjat bredda lite för strålen!

    Fortsatt hovvård tillsammans med ett besök hos kiropraktorn lär nog vara ett vinnande koncept! Hon är mycket finare i kroppen nu, och magen verkar ha kommit i schack nu! Det har inte kommit några fler hålväggar, och den värsta vi haft håller på att växa ner.

    Ninja fick även hälsa på Iago som fick vara med och titta den här gången. Hon ska få gå över honom nästa gång också, men han behöver bli trygg med de där bakbenen först… Det här är verkligen varför man lär dem lyfta när de är små. Iago är väl stor att inte ha med sig helt. Framhovarna fick Ninja titta på åtminstone, och det såg bra ut!

  • Vardag

    Mot Linköping och Vetlanda!

    Nu sätter jag mig i bilen mot en helg i Linköping och Vetlanda! Såååå kul! Ska bli superkul att träffa alla elever och deras hästar! Wiho!

    Min almanacka blir allt mer välfylld med bokningar, och jag är så lycklig över det! Tänk, snart kommer jag kunna gå över till att arbeta med undervisning heltid! Det känns väldigt häftigt, eftersom det krävs ganska mycket bokningar för att komma upp i heltid. Men det tar sig, och det har gått fort ändå!

    Och på tal om pedagogik… har ni sett “Det stora hoppet”? Jag blev lite besviken faktiskt… Fast jag ska ge det ett par program innan jag faktiskt säger något på riktigt! Ett enda avsnitt räcker inte för att säga något, men jag hade hoppats på mer pepp från tjejerna till sina pappor! Det är ju skitsvårt att lära sig rida!

    Mattias på fina Flor!

  • Vardag

    New in!

    Vad uppmärksamma ni är! 😀 Det är precis som flera frågat; jag har skaffat en ny sadel. Jag köpte Saras (bett-smeden jag lånat bett av som ni kanske mins) sadel, och ska faktiskt sälja min Bückeburger. Den ligger bra på Ida, ok på Gaia, men på Iago är den alldeles för lång och svängd i bommen tyvärr. Det är även det som är lite av problemet på Gaia – att bommen är för svängd. Så ja, tyvärr måste jag sälja den eftersom det är Gaia och Iago som jag ska satsa med. Ida är ju halv-pensionär och trivs ändå så bra med bara padden. Den är hennes favorit ändå när allt kommer omkring.

    Så den här sadel kommer jag ha ett tag framöver! Det är en bomlös Startrekk Bonita, som helt enkelt får agera sadel tills Gaia och Iago är redo för en specialbeställd bomsadel. 🙂 Jag kan inte lägga en femsiffrig summa på en sadel som hästarna växer ur, det håller inte min plånbok för. Men vi är redan på G med lite diskussioner kring beställningar etc, för helt specialgjorda sadlar helt efter både häst och ryttare! Idealt för mig som inte har idealt bäcken för de generella sadlarna. Tjoho! En bra sadel gör SJUKT stor skillnad på ens ridning.

    Först gillade jag dock inte rosen som finns på Bonita-sadeln… men eftersom jag satt bra i den samtidigt som den ligger bra på mina murrar köpte jag den ändå. Men när den väl kom på under ridpassen tillsammans med Noémis svarta sammets-schabrak blev det ju riktigt tjusigt matchat! 😉 🌹

  • Vardag

    Bildbomb från helgen!

    Jag kan knappt tro att det är min lilla Gaia på bild! Hon har blivit så stor! So. Ni ser behöver hon få upp bukmuskelaturen mer genom starka trapets, och framförallt hamstrings, men hon har verkligen utvecklats sjukt fort i rätt riktning! Ni mins säkert vad mycket hon suttit fast i borgen, och vilken svan hon varit pga det. Men nu har vi en riktigt trevlig överlinje att bygga på! 😍

    Skritten lyfter hon sig riktigt bra i, men traven och galoppen behöver mer styrka. Men sedan är det även dags att boka tidflr massage. Det finns lite spänningar i hennes bakparti som behöver komma loss! Men jag kunde verkligen inte bli mer nöjd och lycklig över Gaias utveckling. Jag kan verkligen inte kräva något som helst mer faktiskt. Hon är bara bäst! ❤️

  • Vardag

    Clinic med Arne

    I helgen var Arne Koets här igen, och precis som vanligt var det extremt kul och lärorikt! Jag gillar bara mer och mer att träna för Arne, speciellt eftersom man börjar få mer av en relation då jag tränat för Arne två år nu. Han vet liksom utvecklingen och mina svagheter rätt bra vid det här laget, och han vet precis vad jag har problem med – vilket är det jobbigaste och bästa av allt, haha.

    Allt var verkligen lyckat och alla kändes glada och nöjda. Även jag kände mig överlycklig över helgens träningar! Äntligen har så himla mycket lossnat sedan jag fick börja rida mer regelbundet och inte bara 1-2 gånger vecka pga att Ida så ofta varit sjuk, samtidigt som ungarna bara tränats från marken. Men nu är det annat, och det är så underbart!

    Vi tränade mycket övergångar mellan skritt, trav, galopp och halt. Vi tittade även närmare på ryggning, och faktiskt även lite grund för vad en dag ska bli en piaff och galoppbyten. Och så en hel del sluta. Det låter dock mer komplicerat och krävande än vad det var. Mycket handlade om att bara hitta känslor för saker och ting, och Gaia fick såklart sätta gränsen. Men hon är så himla duktig, och alla uteritter och hoppning har utan tvekan gett resultat! Arne berömde oss massor, och han tyckte Gaia var extremt mjuk och fin för sin ålder. “Helt oförstörd!” – så sa han, och det värmde så i hjärtat!

    Två fina bilder Erika tog på oss! Flera kommer så fort fått alla bilder!