• Vardag

    Min fina drömhäst

    Tänka sig… mitt första stångbett jag hade till min första ponny kom fram när jag storstädade för ett tag sedan. Ett rakt, vanligt stångbett jag inte haft användning för på 12 år, men samtidigt haft kvar som minne. Men när jag höll Corinas gamla bett i handen slog det mig att det nog skulle kunna falla Gaia i smaken. Hon har en ganska platt och “köttig” tunga och en normal mot låg gom. Så hon tycker inte alls om Idas och Noémis älskade gamla bett. Hon avskyr dem, mer eller mindre. Det kan inte bli mer tydligt när hon ser bettet och vänder bort huvudet i protest och ingen muta går ens att överväga. När hon ser sitt vanliga, raka tränsbett tar hon det direkt. Corinas stångbett är ett rakt stångbett, så förstås tänkte jag att “kanske, kanske, kanske kan Gaia gilla det här bettet”.

    Sagt och gjort, min fina häst tog bettet utan att tveka, tuggade lite fundersamt, men sedan verkade hon tillfreds. Och inte en enda gång under ridpasset visade hon några funderingar kring bettet. Allt verkade bara falla på plats! Och matte rider sååå mycket bättre med stång än med tränsbett, det kände inte minst min lilla drömmis.

  • Vardag

    Vi tränar på vi

    Det senaste har jag och Gaia mest ridit ut, och oj så duktig hon är! Hon har blivit sjukt säker på foten, och väldigt stark. Det blir en bra mix av lite lätt arbete i paddocken, och sedan att vi bara drar på och busar ute. Vi hoppar allt större diken och rider i backar, i vatten och ja, lite överallt. Förra helgen blev jag så sjukt stolt då hon gick genom vatten utan att blinka. Vattengravar har ju varit big-no-no att gå igenom innan. Men att vattnet forsade var inga problem nu. Fina flickan! Vatten kommer nog bli en easy-cake snart. Tanken är ju ändå att vi ska kunna rida lite hubertus och pay and cross framöver. Bara som en kul grej, och för att miljöträna. Pay and jump och kanske även någon pay and ride är väl målet också. Ut och ha lite roligt, och träna på att kunna prestera utanför vår comfort zone hemma i paddocken. Sedan får vi väl se hur mycket vi hinner med när matte jobbar 6 dagar i veckan, men något ska väl kunna planeras in kan man tycka! 😉

    Jag hittade lite bilder jag visst glömt ladda in på datorn från förra veckan också! Det har varit lite fullt ös medvetslös här hemma, hehe. Men min tjej är väldans duktiga. När Erika knäppte korten var hon fortfarande ganska brunstig och seg, men riktigt fin ändå! Drottning av förvända galopper och sånt där matte inte är van vid sedan Ida, haha.

    Lite prova-på-tramp från halt och några steg ryggning. Bara för att hon ska få känna på att vinkla lite där bak. Ni ser hur hon behöver lyfta vogen och släppa underhalsen i framtiden för att kunna komma till en korrekt samling. Men det kräver att hon verkligen börjar kunna vinkla bak och får en bättre core att bära upp sig med. Så ännu handlar allt bara om att finna kroppsmedvetenhet, så vi kan bygga musklerna så småningom!

  • Vardag

    Framsteg!

    Jag blev så oerhört glad idag när Erika kom hem och det första hon säger är “wow, vad fin Gaia blivit!!! Det är verkligen skillnad på hur hon rör sig.”

    Ja, glad över att ha sällskap i stallet var jag förstås också. 😉 Man inser snabbt vad tomt det är att vara själv. Och vad mycket jobb man slipper när man delar! Fast det har varit så härligt väder, så det har inte varit så jobbigt. Inga täcken eller annat drygt att ta hänsyn till.

    På bara en vecka har Gaia blivit otroligt fin, och Erika skrattade bara lite åt mig när jag lyriskt sa: “du tror mig när jag säger att hon varit sjukt fin att rida nu va!” Men det är verkligen skillnad. Hon är mycket mer lösgjord och harmonisk i både själ och kropp.

    Nu längtar jag som tusan till nästa pass!

    The typical Gaia look 😍

  • Vardag

    Vår och dressyr 🌷

    Nu händer det mycket här. 🙈 Igår slutade jag tidigare, och passade på att spendera en si sådär 5-6 timmar i stallet och det fina vädret. Dels kunde jag vårfixa lite i hagarna, ta fram vattenslangar och gå igenom allt sådant, men jag hann även rida Gaia och Iago!

    Min lilla majsa blir bara finare för varje pass känns det som. I förrgår var hon väldigt fin, men igår var hon ännu finare! Äntligen har vi fått ridit ur all extraenergi, så nu går det inte i 110 hela tiden.

    Eftersom hon inte bara vill springa nu så passade vi på att träna halt och ryggning och mitt av allt det där stod vi plötsligt och trampade några få, små steg. Men det var där. Vi bara svävade där ett kort ögonblick!

    Wow. Vara wow. Det var många år sedan jag fick rida piaff nu, men det var precis som jag mins det. Tänk att min femåring bara bjöd på det, på slak tygel och utan stress eller spänning. Sedan om Gaia förstod vad vi gjorde, och vad det var… Det får vi se. Det kändes som hon ändå greppade att det var något coolt! Kanske får vi fram samma kommunikation nästa pass, kanske inte… Men nu har vi åtminstone smakat på det och jag är så lycklig!

    På Gaias rygg är jag alltid så glad och lugn!

    Sockersöt även med munnen full av godis. ❤️

    Iago var också otroligt duktig. Styrningen är sådär, men han försöker, även om han satte sig lite på tvären. Men jag bestämde mig för att bara bli ännu mer tydlig. Till slut släppte jag tyglarna, och då bara funkade det. Då bytte jag allt mot halsring, och då plötsligt släppte det.

    Jag är inte ens förvånad längre över sådant. Av någon anledning är det ofta lättare att vara utan huvudlag faktiskt. Det är samma med Gaia… Och Noir. Jag blir bara less och frustrerad på alla linor och rep. Det krävs ganska mycket för att jag ska tycka om huvudlag nu mer, känns det som.

    Gullungen på vift efter ridpasset. Nyrullad och mindre ren, igen. 🤣

  • Vardag

    Glad som en lärka

    Jag har flera saker att vara otroligt glad för, och just nu är jag verkligen glad och inspirerad! För första gången på länge längtar jag verkligen efter att bara få åka hem och träna häst! Att rida Gaia är liksom bland det finaste som finns! För just precis! Vi har börjat rida lite lätt igen!

    Både jag och Gaia är verkligen exalterade över det, och igår kom hon galopperarande så fort hon bara kunde så fort hon hörde mig ropa från stallet. De andra hästarna rattade inte varför de plötsligt sprang mot stallet från andra sidan gården, men Gaia var väldigt målmedveten.

    Visst känner man svagheten i Gaias höger bakben, men inget annat symtom! Man känner bara orsaken, och det känns som hon blir starkare och gladare för varje dag som går. Det är ren och skär lycka!

    Hur söt är hon inte med de vita ögonbrynen?!?! 😍

    Så vad mer är jag glad för? Jo, trots att mina vänner är nere på träff i Blekinge medan jag måste jobba har jag flera saker som gjort mig på bättre humör.

    Noir har kanske hittat sin framtida familj här i Sverige, och går köpet igenom kan hon knappast få det bättre! Imorgon ska hon besiktas, och förhoppningsvis finns inget att anmärka.

    Men så är det ju det här med veterinärer. De har slagit ihop vårt distrikt med flera andra, så distriktsveterinärerna är ända borta i Falköping nu… Helt värdelöst när man har små ärenden. Men i samma veva har en av de bättre veterinären här rubt startat eget istället. Så redan imorgon kommer hon och besiktar lilla Noir! Det gjorde mig verkligen glad, så jag slipper åka iväg med Noir som ännu inte har så mycket erfarenhet av saker och ting.

    Och så sist, men inte minst. Sveriges Ridgynnasie kontaktade mig förra veckan för att fråga om jag var intresserad av en tjänst som lärare i historia. Dessvärre var det för få procent i tjänsten för att jag skulle kunna ta den, men det kändes ändå kul att de var intresserade av min profil och utbildning!

  • Vardag

    Min fina pojk!

    Det här med att börja ha sadel är inte helt lätt, speciellt inte när man som Iago har ett knixigt sadelläge. Än svårare med en matte som inte blir kompis med sadelns funktion att ändra bommen. Jag trodde jag fått till det igår, men den är fortfarande lite för vid = åker framåt i Iagos stora rörelser. Och när sadeln åker fram blir Iago väldigt stel i bogrörelsen. Han vågar inte swinga lika fint i ryggen som han natruligt gör, vilket verkligen syns och känns när jag sitter på. Hans rörelser skalas av ordentligt. Så vårt första mål är att bara hitta mjukhet och rörelse.

    Det är väldigt vanlig sak som händer under unga hästars utbildning: när utrustning och ryttare kommer på blir de osäkra i sina rörelser. Punkter som tidigare alltid varit fria för rörelser får plötsligt tryck på sig, och känns instängda. Den vanligaste reaktionen blir då att anpassa sig och inte flytta på trycket. Sitter inte utrustningen bra blir det ännu svårare för hästen att fortsätta att röra sig fint. Och det är just det här Iago försöker kommer underfund med just nu. Därför försöker jag bara stötta honom och justera allt så gott det går, allt för att han ska bli van och varm i kläderna så han fågar ta för sig mer även med ryttare.

  • Vardag

    Hur jag lärde framåt-nedåt på kommando

    Det är inte så svårt att lära hästar kommandon för olika saker. Självklart är det olika för olika individer, men med positiv förstärkning, tydlighet och tydliga mål kommer man långt. Har man sedan en häst som tycker problemlösning är kul, och inte är rädd för att pröva sig fram (det är därför jag ALLTID berömmer försök hos den unga hästen, för att hen ska lära sig att våga pröööva saker), så går det ofta ganska fort. Men gemensamt är att när ett beteende är befäst så sitter det ofta stenhårt sedan. Så när du väljer att lära in ett kommando, tänk igenom varför du lär in det, och vad ni ska ha det till.

    Jag har valt kommandot “kom ner”, samtidigt som jag själv lutar mig framåt-nedåt och pekar på marken. På så sätt är det väldigt tydligt vad jag vill.

    Det första steget är att berömma hästen när hen sänker huvudet. Jag använde en kapson för att ge ett tryck lätt nerifrån när vi gick på volten. Så fort Gaia sänkte huvudet för trycket fick hon rejält med beröm och en karamell. På så sätt förstod hon snabbt att hon kunde sänka huvudet, och genom att upprepa det här ett helt pass så satt det sedan. För en del behövs mer tid, men för Gaia gick det fort eftersom hon upptäckte att det var en skön position för hennes kropp samtidigt som hon fick godis för det. 😉

    Antingen kan man börja i halten, eller så gör man det i skritt om hästen hellre vill röra på sig. För Gaia är det lättast att jobba i rörelse ofta, eftersom hon har en hel del energi ofta.

    Så, i korthet gör jag såhär:

    1. Visar med ett lätt tryck i kapsonen under longeringen (i skritt eller halt) att jag vill att hästen sänker huvudet. Jag visar även med hela min kropp.
    2. Så fort hästen sänker huvudet lite lättar jag på trycket direkt, berömmer verbalt med en glad röst och ger en godisbit (viktigt att godisen kommer nerifrån! Ge den i den höjd du vill att hästen placerar sitt huvudet i övningen sedan!
    3. Upprepa samtidigt som du ger ditt kommando.
    4. Plocka bort trycket i kapsonen och se om hästen kan sänka huvudet för bara ditt kroppspårk och röst. Om hästen tycker det är svårt att förstå, backa ett steg och visa med ett tryck i kapsonen.
    5. Om hästen förstår för bara röst/kropp, öka svårighetsgraden och gör det i fler gångarter. När du gör det svårare kan du behöva backa tillbaka ett par steg ibland!

     

     

    Lycka till

  • Vardag

    Lära sig framåt-nedåt

    Som ni vet är Gaia en liten svan, något som kommer från bakkärran. Nu när saker och ting börjar falla på plats har allting sakta blivit mycket bättre. Hennes trav är lika fin som Iagos, och hon tar för sig långt mer. Äntligen känner jag igen steget på henne! Hennes korta steg är ju inte naturligt, utan något hon själv skapat för att avlasta. Att se hennes verkliga talang komma fram är så underbart att se. Det känns verkligen som att hon börjat må bra igen! Både fysiskt, och själsligt.

    I förrgår började vi träna lite lätt för första gången sedan svullnaden vänster bak. Jag har inga planer på att rida ännu på ett tag (en vecka eller en månad, jag vet inte, det får vi se), men efter att hon hade fått bralla av sig (vilket tog en stund…), så började jag lära henne något nytt: framåt-nedåt på kommando.

    Hon lärde sig fort att länga och sänka huvudet, och jag valde aktivt att berömma oavsett hur djupt. Redan dagen efter kunde hon göra det löst, och lika fint var det idag. Hon var så otroligt duktig!

    Att jag lär in det här på kommando är för att hon gärna spänner underhalsen och sänker ryggen, och nu ska vi bryta det mönstret. Helt. Det är därför jag inte ska sitta upp innan magkänslan känns helt rätt. Visst var jag sugen idag, för hon var så otroligt fin och fantastisk i både kropp och själ, men nej. Vi har minst lika trevligt från marken.

    Idag har vi dessutom varit iväg och köpt…… HINDER! Så nu kan vi leka med upphöjda bommar också! Det kommer bli perfekt i hennes uppbyggnad och igångsättning! Jag var otroligt sugen att köra bommar även idag, men än så länge är det nog med att bara sträcka på sig. Men oj så skönt hon tycker det är. Dessutom är det ju lugnande för hästar att sänka sitt huvud, så överlag blir det en härlig upplevelse. Streching och avslappning på en och samma gång!

    Jag har en längre tid försökt att få henne att hitta det här själv, men det verkar som att det var värt en liten spark i baken. 😉 Ibland måste matte vara tydligare och inte ta saker som något självklart! Gaia är bara 5 år, inget är självklart för henne ju.

     

    Som sagt, vad vore väl ett träningspass utan bus?!

  • Vardag

    Pjago under ryttare

    När Iago kom hit till Sverige var han rädd, osäker och nervös. Inte alls den lugna, coola och stabila pojk jag numer bokstavligen kan kravla mig upp på. Det var svårt att se då, hur han skulle stå blixtstilla medan matte kravlade runt på ryggen… mindre vigt. Men här är vi. Visst finns det lite nerv där inombords, men det är långt ifrån en energi som skjuts upp i ryttaren. När han blåser upp sig över något blir man aldrig rädd, inte ens när man bokstavligen vet att man inte har något tillförlitligt stopp ännu. Vissa dagar stannar han för sitsen, andra dagar behöver vi påminna oss om vad det betyder, det där “hooow”. Efter att han vågade trava lite under matte vill han baraaa trava, så igår backade vi ett par steg.

    Ni som rider för mig vet hur förtjust jag är i 8-volter. Love it. För att rida bra åttor behöver vi kommunikation, avslappning, liksidighet och koncentration. Vi behöver alla pusselbitar för att få det att flyta mjukt och fint i alla gångarter, samtidigt som det mjukar upp hästen på ett väldigt trevligt sätt utan att varken du eller hästen tänker så mycket på det. Jag bokstavligen ÄLSKAR övningar som är enkla, men som i sin rena enkelhet kan göra underverk med saker som annars skulle bli svårt. Att rida en åtta är mycket enklare än att växla mellan sluta till förvänd etc. Men vet vi vad vi vill kan vi åstadkomma ungefär samma saker om vi vet vad vi letar efter.

    Så, där satt jag igår och försökte rida en åtta på min “lilla” unghäst. Det… blev inte snyggt. Men han började förstå min sits helt utan någon större press. Han tänkte inte på att han började lyssna på lite mer komplicerade hjälper. Men man ska inte vänta med sådant, det är inget man vinner på att vänta med. Unghästen får likaväl lära sig mer avancerade hjälper (så som att skillnad på trycket från din skänkel betyder olika beroende på vikt och muskelgrupp, samt riktning). Annars måste vi bara lära om senare.

    Mattes vänstersida är dock inte vad den borde, så mycket kan vi komma överens om. Höger varv som är Iagos svårare är hur fint som helst, men i hans enklare varv är inte lika enkelt för honom att läsa matte. Men det blir bättre ju mer jag är igång och rider (sedan försvinner det tyvärr lika fort), så jag mådde hiskeligt bra av att sitta upp på Castalio här om kvällen! Jag önskar jag kunde få träna galopp och samling varje dag ett tag, så jag kunde få tillbaka tekniken. Att bara göra plankan hemma hjälper bara bålstyrkan, inte teknik och smidighet. Men, men! Det kommer. Bara man är medveten om det kan man göra det bästa av det hela.

    Åter till Iago, bara titt’ på’n!

    Mattes fina pöjk!