• Vardag

    Fjärde benet gillt…

    Igår undervisade jag i Herrljunga (alltså wow, vilken utveckling alla gör! Jag är så stolt över er!) och därefter åkte jag och Mattias till Tibro för att fira Mattias mamma. Mysigt och härligt, och idag tog vi en långpromenad med fika medpackat. Solen värmde och fåglarna kvittrade sådär som det gör när våren börjat nalkas. Sedan brummade vi hem, för jag ville hinna träna häst…

    Ja… Gaia kom springande i hagen som vanligt nu på kvällen. Jag tänkte inte så mycket på det, men väl inne märkte jag att hon vilade vänster bak. Hon står alltid på alla fyra, alltid. Hon vilar aldrig bak… Men hon hade ju gått normalt från hagen, och kom ju springandes… Men när jag kände på benet var det lätt varmt och svullet.

    Så det vart förstås ingen träning. Det blev till att ställa sig och spola benet istället.

    Suck. Det enda benet hon inte varit halt på sedan hon gick på sin vintervila i november. Just nu undrar jag nästan om jag gjort något fel?! Eller är det bara obalansen i hovarna som gör henne extra sårbar?

    Från att ha varit glad och pepp kände jag bara hur allt föll till en bitter sten inombords.

  • Vardag

    Sned och vind men glad!

    Jag blev oerhört positivt överraskad igår faktiskt! Linda från Equitotal var väldigt pedagogik och visade hela tiden och förklarade vad hon hittade, och vad hon ville göra åt det.

    Hon såg samma som vi själva sett, men kunde utveckla det och verkligen sätta fingret på varje spänning och orsaken. Därefter rätade hon upp Gaias höfter och lossade på spänningarna i bogen. Och ni skulle sett vad trött Gaia blev! Det var verkligen spot on.

    När hon ändå var i farten tog hon även en titt på mig. Jag vet ju om att jag är lite sned, så jag passa på att låta henne ta en kik. Och mycket riktigt, lika sned som kusen min.

    Efter hon rättat till mig kändes det nästan som att jag haltade. Det kändes verkligen jättekonstigt, och efteråt drog det rejält i min vad. Men så mycket mjukare jag blivit i mina axlar! Och än bättre, jag kommer ner mycket bättre i sadeln nu!

    Med andra ord, jag är nöjd! Idag skrittade vi ner till Vänern, och det kändes riktigt bra. Hela Gaia kändes verkligen fin, och oj så glad hon var över att få komma ut i skogen igen! Fast det var allt matte med, ska ni veta. ❤️

  • Vardag

    Första uteritten och snart…

    … ska Gaia komma in för att få behandling för sin lite sneda och vinda kropp av en origopat. Det ska bli galet spännande att se hur det artar sig. Jag har aldrig innan anlitat just en origopat, men jag fortsätter att ta för mig av lite rekommendationer – så ser vi vart det slutat! Jag återkommer förhoppningvis redan ikväll med resultatet! Ska bara hinna träna Iago och undervisa lite nu i eftermiddag också.

    Och se vem som kunde rida ut utan ledare igår! 😍 Iago är bara bäst! Okej, när jag säger det menar jag egentligen – Gaia och Iago är bäst, haha. Rättvist ska det vara! Får Gaia en godis måste alltid Iago också få en… Jag är nästan löjlig där. Får jättedåligt samvete om en av dem får mer än den andra, haha. Är ni också sådana, ni som har fler än en häst?

  • Vardag

    Min vackra stridsdam!

    Dagen efter ett lyckat event känns alltid så otroligt tomt. Ångesten knackar på och frågar om den kan fylla upp det tomrum som nu skapats, när man landat i sin verklighet igen. När man inser att helgen bara var ett kort ögonblick, och långt ifrån ens vardag. Men det är väl just den känslan som infinner sig just för att man haft en riktigt bra helg, tillsammans med riktigt bra människor.

    Under söndagen provade vi på skills at arms, och det är faktiskt första gången jag rider en skills-bana. Det känns lite märkligt att jag aldrig innan prövat det, trots att jag sett det så många gånger. Första gången jag såg det var väl kanske 2013, och redan då tyckte jag det såg kul ut. Men där stannade det, för att tas upp den här helgen då arrangören bestämde att vi skulle rida skills under söndagen.

    Det var fruktansvärt roligt, och min kära häst var så otroligt duktig. Hon var verkligen trött i huvudet, och reagerade en del på lansen som vi inte har hunnit rida med innan. Men svärdet var verkligen inga problem alls. Jag glömmer lite hur gröna vi är, men så här i efterhand när jag fick se klipp på vår lilla ritt blev jag verkligen impad. Hon går verkligen fint för sin nivå. Riden ett år, vilat hela vintern (så riden är hon väl bara ett halvår då, om man tänker på det sammanhängande, haha), och så presterar hon detta! Ridning på en hand, hinderbana och vapen.

    Hon går i en väldigt hög form, och gjorde det hela helgen eftersom hon verkligen var en liten explosion hela hon. Hemma går hon i en mycket lägre form, och vi nosar bara ibland på såhär hög form. Men jag måste säga att hon är långt starkare än jag trodde. Hon har tappat, men det finns ändå en genuin styrka där inombords i hennes lilla kropp.

    Under skillsen fick jag även låna Åsas bröstplåt för att få prova att rida i en del rustning. En hel skramlar ju som en hel besticklåda, så det kändes väldigt overkill för oss, men det var väldigt roligt att pröva överdelen att rida i. Hon reagerade inget på när andra red med rustning heller, och det låter en hel del. Men det där var verkligen inga problem, och det är jag väldigt stolt över.

    Efter hela eventet stod jag en stund och bara gosade med henne. Vi fick chans att slappna av och bara sammanfatta vår upplevelser tillsammans. Hon kändes osäker på sin prestation eftersom jag flera gånger tillrättavisat henne (det är förstås inte okej att bete sig och hota andra hästar, även om de kommer nära. Man vänder sig till matte och löser problemet, punkt), och efter en del mysig stund tillsammans tror jag det sjönk in i henne att matte var oerhört stolt. De där stunderna när hon hade känslorna på utsidan är okej, men matte kommer tillrättavisa. I slutändan vet hon egentligen att jag finns där, och jag tror hon förstod sådär i efterhand, för då kunde vi ta och skritta av runt ridhuset i bara grimman runt halsen. Det var lite skillnad från när hon inte kunnat stå still där inne bland de andra hästarna. Men det ÄR en väldigt jobbig situation för henne ibland, och nu har vi inte haft chans att förbereda oss 110 på det hela. Men för bara några veckor sedan kunde hon knappt behärska de känslorna hemma, så att vi fick ett bakslag iväg, det är liksom inget att fästa sig vid. Istället gäller det att fokusera på det som vi gjorde fantastiskt, och det överväger de där stunderna när hon inte kunde finna emotionellt lugn när matte suttit av. Men jag är ändå glad att hon kunde finna det med mig på ryggen, för det var verkligen inte en självklarhet till en början.

    Under helgen hittade vi ett finlir i ridningen jag inte haft på väldigt, väldigt länge. Och den lilla detaljen att bara från min höft kunna stödja och få Gaia att lyfta sin skuldra gjorde mig så oerhört lycklig! Den lilla detaljen i min ridning har jag saknat så länge, och äntligen hittade vi den igen. Ni anar inte hur glad jag är över det!

     

     

  • Vardag

    Rotbrunna och rossfechten

    Snacka om att jag har stressat runt som en skållad ekorre den här veckan. Först var ju Gaia oren och vrickade sig, hovväggen har ju varit (och är fortfarande förstås, även om det är stabilt nu) käpprätt åt helvete. Därefter låste sig ena hjulet på transporten varpå jag jagat runt efter ett nytt… Att det varit isigt och svårt att träna häst har inte heller varit behjälpligt, alls.

    Men sedan ett halvår tillbaka har jag och Gaia varit bokade på en träningshelg just denna helgen. Och jag ville verkligen få med min lilla älskling, och jag är så glad att hon hann bli hältfri och pigg inför den här helgen! För nog för att vi mest tränat i skritt, det är inte så bara att åka iväg på en träningshelg. Det krävs mycket av oss alla, och Gaia är fortfarande unghäst (även om den tiden snart är slut, herre!!)

    Så i fredags packade vi in allt i bilen så snart jag kom hem från jobbet, sedan begav oss mot Enköping och Rotbrunna Häst & Kursgård.

    Helgen har varit så sjukt fantastisk på alla sätt och vis! Allt har varit så jäkla bra! Jag är så lycklig över att ha så fantastiska vänner, och fått möjlighet att stifta än fler fina bekantskaper.

    Det var jag och resterande tjejer i vår ridgrupp Equites Sankta Catherines som åkte upp, så vi utgjorde typ alla ryttare utöver tränarna, haha. Jag, Erika, Agnes, Vicky, Norah, Lovisa och Linda.

    Jag kommer skriva mycket mer när vi äntligen är hemma igen, men återigen, wow, jag är så lycklig över min vackra häst!

    Våra fina arrangörer som bjöd in oss för träning! Från vänster: Caroline som rider internationell joust, Ege som är på hög nivå inom mark-Hema, Klasse som tävlar och rider Hema på hög nivå, Martin som även han är på sjukt hög nivå inom mark-Hema, och så Åsa som representerat Sverige i VM i we. Vi fick med andra ord väldigt mycket expertis-hjälp! TUSEN TACK!

  • Vardag

    Goda nyheter!

    Nu i helgen har jag ridit både Gaia och Iago utöver lite undervisande. Men innan jag satte upp på Gaia igår tränade vi väldigt noggrant från marken och gick igenom muskel för muskel nästan. Efter ett tag började hon hitta bättre balans i sig själv, och rullade över fint på hovarna. Hon blir ofta alldeles för rak runt bogpartiet, och framförallt runt manken har hon lite spänningar. Men med mycket massage och nu supermycket fokus kändes det otroligt bra. Igår kändes hon dessutom så tillfreds i själen. Första dagen efter genomgången behandling med homeopati-medlet också. Sammanträffande eller ej, jag och Gaia hade vårt bästa pass på länge. Vi var emotionellt med varandra och perfekt sammansvetsade. Hon förstod mig, och jag kunde snappa upp hennes rörelser och känslor.

    Efter en stund kastade Erika upp mig, och jag red i lite skritt och trav kort. Checkade av allt. Kände en lätt nervositet. Men samtidigt var jag lugn och fokuserad. Från ryggen kan jag hjälpa henne med så mycket, och Gaia lyssnade till varje lite vink. Inte en enda orenhet. Ingenting. Bara mjukhet. Fortfarande har hon sitt svåra varv, men hon hade en otroligt mycket rundare och mjukare trav. Efter det satt jag av och bara kramade om henne. Vackra, duktiga häst! Allt kändes bara bra! Åh, så underbart.

    Behöver jag ens tillägga att jag är överlycklig? Haha!

    Iago var lika fin och duktig. Han är så lugn och trygg, tänker mycket, men fokuserar otroligt bra. Dessutom börjar han förstå det här med att skritta med lite mer flyt nu, och inte bara stanna lite osäkert efter några steg. Han börjar liksom bli lite mer varm i kläderna, och halterna sitter väldigt fint från sitsen nu. Svänga går det med, lite väl bra, haha. Så vi jobbar på mer framåtbjudning så han vågar skritta mer framåt, så vi så småningom kan börja trava och galoppera också. Han är så himla trygg och go att sitta på! Och så intelligent och problemlösande! När jag tog spöet mot bogen riktigt kände man hur det tuggade i hans huvud. Sedan bestämde han sig för att prova att göra en sluta med mig… Haha, ja, why not! När matte håller spöet rakt upp vid bogen från marken är det ju sluta som gäller!

    Jag får hålla i mig själv så jag inte börjar med det där för fort från ryggen. Framåtbjudning föööörst. O:)

  • Vardag

    Gaias hovar

    Jag har inte skrivit särskilt mycket om Gaias hovresa eftersom ja, det är inte det primära jag tycker det är givande att blogga om. Hovar är något jag inte kan mer än basic om, och lämnar därför över det till utbildade och kompetenta människor. Samma med Iago. Precis som elever tränar dressyr för mig.

    Det hela började med att Gaias hovar började uppvisa hålväggar som leg. hovslagare tog hand om. Och sådär har det fortsatt, och eftersom jag inte upplevde så mycket förbättring provade jag olika hovslagare och hovvårdare, allt för att försöka hitta något som passade för just Gaia. I slutändan föll det på Ninja som verkar stallets hästar nu. Hon har en bredd i sin utbildning med flera ingångar, vilket gynnat oss bra. Ninjas verkning har hjälpt Gaias rörelsemönster, och hon får mindre spänningar i kroppen. Det fungerar bra, helt enkelt. Det är inte bara att vi ständigt tränar, för det gjorde vi ju innan också.

    Något som däremot inte fungerar bra, ja, det är ju att få bort hålvväggarna som hela tiden uppkommer. Någon typ av obalans finns, och det kommer inifrån. Inget allvarligt, men det finns där. Och efter att vi varit på Husaby för Gaias dubbla hovbölder kände jag bara, jag måste försöka hårdare. Veterinären gjorde det de kunde på plats, därefter skulle jag sköta, samt hovslagare.

    Men jag behöver mer information från Gaias insida. Utöver hålväggarna som kommer upp då och då så är hon ju frisk. Att hon vrickat sig i hagen nu beror mycket på att hoven släppt en del av hovvägen på vänster framhov, där öppningen varit från hovbölden (veterinär öppnade en hel del och satte dit en plugg). Vi har haft mycket tjäle, men inte fått så mycket snö, så Gaia har vrickat sig lite lättare än vanligt eftersom marken är allt annat än plan. Det jag gnäller om i nuläget är en vrickning, men i grunden finns ju någon typ av obalans hos Gaia, antagligen kopplat till mag och tarm.

    Med tanke på hur vanligt magsår tycks vara hos häst enligt nya studier (bygg gärna på med källor om ni vill, jag har inte hunnit fördjupa mig mer än artiklar i typ hippson), så vore jag ju inte direkt förvånad om problemet är så “enkelt”, som att det är i just mag- och tarm vi finner svaret. Det är ju där jag letat hittills, men utan resultat, hittills. Vi vill verkligen bli av med hålväggarna. Helst igår.

    Så ja, här har vi bakgrunden till min frustration. Det är en så stor grej för att få henne bra i dressyren. Petig är bra!

    Det är detta vi har haft som utgångsläge, och hålvväggarna vi behandlar. Fortsättning kring symtom och reaktion med homeopatin kommer framöver! Nu vet ni grunden. Och bygg gärna på i kommentarfältet med era erfarenheter kring hålväggar, behandling, symtom, orsaker… Bring it!!

  • Vardag

    Homeopati

    Jag har varit så otroligt trött och känt mig ganska uppgiven kring Gaias hovar. Det är ju trots allt så att vi jobbat med dem ett bra tag nu, och jag vet inte hur mycket vi prövat nu. Jag har tänkt att om jag bara ger våra olika försök tid, då kommer vi hitta rätt. Men nu har vi bockat av en hel del utan större resultat, suck. Så där stod jag, smått uppgiven med en stor suck inombords. Näst på tur stod man-analys eller homeopati, varpå valet föll på det sistnämnda. Vi måste liksom få ordning på vad det nu är som orsakar hålväggar hela tiden, och vi ger inte upp fören problemet är löst, punkt slut!

    Att valet föll just på homeopati handlar uteslutande om tidigare erfarenheter. Det har hjälpt min mamma väldigt mycket, och om vi ens kan få hälften av den effekten hon upplevde, ja, då får vi nästan vara nöjda. Med andra ord, jag har fått en bra bild av det. Jag vet även att det hjälpte min brors första ponny extremt mycket med eksem (jag var för liten för att minas, jag mins bara att hon behandlades för det och att mamma och min bror var så otroligt glada över det). Hon var en extrem eksam-häst som knappt kunde vara ute alls om somrarna, och med hjälp av homeopati kunde hon både vara ute och slippa eksemtäcke.

    Så, jag hoppas så otroligt mycket på samma effekt för Gaia. Tänk om problemen kunde försvinna helt, så vi aldrig mer skulle behöva brottas med hålväggar?! Oh, så skönt!

    Nu är vi på tredje dagen, och nog har vi märkt effekt. Men jag vågar fortfarande inte ropa hej, men vi hoppas försiktigt att vi har hittat rätt.

     

    Har ni några erfarenheter av homeopati?

     

  • Vardag

    Första uteritten

    Idag har Iago bärt matte på sin allra första uteritt! Eftersom det var första gången, och jag fortfarande kan räkna våra ritter tillsammans på händerna så hade Erika oss i lina från Castalios rygg. Men det dröjde verkligen inte lång tid innan det kändes helt orelevant med linan. Allt bara flöt, och Iago brydde sig inte om något, han bara tuffade på med spetsade öron. ❤️

    Han har en oerhört stabil energi, även om det finns mycket av det. Han reagerar för minsta lilla, och jag fick verkligen anstränga mig för att han inte skulle böja och ställa åt höger för min sits, som är dominant åt höger.

    Efteråt myste vi en del innan vi gick ner till paddocken, och jag hjälpte Erika med att ta fram lite passage hos Castalio. Jag har så otroligt mycket lättare att se sådant bredvid än vad jag har att känna själv ibland. Från backen ser jag liksom vilka muskler som behöver aktiveras mer, och vad som det behövs mindre av. Men det där är alltid svårare att känna! Det är därför jag älskar att se video på mig, så jag kan analysera mig själv. Men nu har jag ju Erika, så nu behöver jag inte filma mig hela tiden. Det räcker att hon piskar mig lite.

    Så ja, vi har haft en härlig kväll! Jag och Gaia har mest gosat eftersom hon är oren i steget fortfarande. Hon är inte helt nöjd med att inte få jobba, men hon är lite gladare nu när hon kan få röra på sig mer. Mindre halt = lite större hage igen!

    Visst är min gentleman galet snygg?!